Twitter – ett intensivt lärande

twitter_68510457.jpg
Många av mina medstuderande ställer sig frågande till att använda twitter. De förstår inte nyttan med att engagera sig. ”Jag har ju facebook” får jag ofta till svar. Själv har jag varit aktiv i 1½ månad nu och har aldrig varit med om lika intensivt lärande.

Jag har också ställt mig frågande kring vad min webbnärvaro ska tjäna till, men frågan ”varför” har sedan en lång till tillbaka ersatts av ”Hur nyttjar jag detta på bästa sätt?” Twitter gav mig svarert. I den icke särskilt omfattande listan på twittrare jag följer finns några glada personer som ofta delar med sig länkar. Länkar med riktigt intressant läsning.

Min tidigare bästa vän, bokmärkslistan, växer lång.
bokmrken_68510778.jpg

Igår fick jag även lära mig att twitter är en frågelåda. Idag undersökte jag fenomenet och mycket riktigt fick jag min fundering besvarad.
frgelda_68525473.jpg

Jag gillar även kulturen på twitter! Användarna delar, rekommenderar och sprider – helt osjälviskt. De tackar, retweetar och är måna om sina följare. Relationsskapande på en helt annan nivå.

Har du inte twitter skaffar du det nu!
Har du twitter och vill lära mig något lägg till mig.

Om detta är mina erfarenheter efter 1½månad, vad kommer jag då ha fått uppleva om, låt oss säga, ett år? Tack alla ‘lärare’!

Vidareläsning: Skillnaden på twitter och facebook, Twitterflirta, Varför twittra?, De fem bästa sakerna med twitter, Kändisar på twitter , Gör en bio och för er nybörjare twitterordlista.

Lucka 8 – Erik Sellström, Digitala Staten

Entreprenörer, eller mer korrekt uttryckt intraprenörer, kan du hitta överallt – till och med inom en offentlig verksamhet vilken inte lämnar särskilt stort utrymme för kreativitet. Erik Sellström arbetar som informatör på Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet och berättar här vad som driver honom i hans arbete i en offentlig verksamhet.

Att nätverka är nyckeln

Du kan vara entreprenör eller entreprenöriellt lagd i vilken miljö som helst. Offentlig sektor är inget undantag. Det som skiljer sig åt är förutsättningarna, omständigheterna och hindren du måste forcera för att lyckas med dina idéer.

What’s in it for me? Om du funkar som jag så räcker det inte att gå till jobbet varje dag och uträtta dina föreskrivna sysslor och sen gå hem. Du funderar över varför du gör det du gör på det sättet du gör det. Snart börjar tankarna kretsa kring förbättring och förnyelse. Kicken att arbeta för att optimera den egna prestationen men kanske framför allt den övergripande verksamheten är en stor belöning. Förhoppningsvis märks det även i lönekuvertet också men det finns inga garantier. Den kanske största behållningen är därför det nätverk du utvecklar och de erfarenheter du skaffar dig.

Nätverk är A och O för vilken entreprenör som helst och det gäller naturligtvis även inom offentlig sektor. För att kunna driva dina frågor behöver du förgreningar som ger dig möjlighet till god omvärldsbevakning och kontakter som fungerar som kompletterande bollplank. ”No man is an island” som en klok poet konstaterade under 1600-talet.

Varför inte starta eget istället kanske du undrar när du läser det här. Varför inte starta eget också svarar jag på det. Offentlig sektor liksom många branscher är föremål för förändring. Att starta eget parallellt med en anställning kan ge nyttiga synergieffekter både för dig och din arbetsplats. Nu pratar jag inte om konkurrerande verksamhet utan om verksamheter som kompletterar varandra och genom dig föder varandra. Genom mitt företag föreläser jag om sociala medier, kommunikation, marknadsföring och digital samhällsomvälvning och den input jag får när jag arbetar ute i samhället tar jag med mig in i mitt arbete på Växjö universitet liksom de erfarenheter jag absorberar ”på jobbet” följer med mig ut. En symbios som är nyttig i alla avseenden.

När jag funderar över hur de kommande tio åren kommer se ut hoppas jag att offentlig sektor blir mer kollaborativ när det gäller arbetsformer. Precis som företag i framtiden förutspås i allt större utsträckning utgöras av samarbetande nätverk tror jag att en sådan modell skulle kunna gynna det offentliga Sverige. Jag sitter inte på någon magisk universallösning men det finns mycket att vinna på att utforska nya modeller. Vad sägs om bättre service, större möjlighet till deltagande för medborgare, kostnadseffektivitet och medborgargenererade tjänster? Runt om i Europa och under Obamaadministrationen i USA experimenterar man med detta redan. Att samarbeta i nätverk är väl optimala förutsättningar för att gynna samhällsentreprenörskap?

Kika på filmerna nedan för att få inblick i en del av det som inspirerar mig.
Seth Godin on the tribes we lead
US know from Banyak Films

God Jul och lycka till med ditt entreprenörskap oavsett var, när eller hur.

/ Erik Sellström
Informatör Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet
erik_park_63890118.jpg
Erik Sellström arbetar inte bara som informatör på Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet – han frilansar även som föreläsare och kommunikationskonsult. Främst berör han ämnet om hur offentlig verksamhet kan förhålla sig till den digitala samhällsomvandlingen. Erik är även initiativtagare till nätverket Digitala Staten. Läs mer om Erik i hans blogg, http://eriksellstrom.se, eller om hur han och Ekonomihögskolan arbetar med fusionsprocessen http://unimarketing.wordpress.com

Lucka 3 – Björn Jonsson, Norrsken AB

En god entreprenör känner till vikten av att involvera andra människor i genomförandet av sina idéer. Samarbete kan vara av stor vikt när idéerna ska genomföras. Björn Jonsson, VD Norrsken AB, tror på lysande samarbeten och på detta sätt arbetar han nytänkande med att utveckla fibernätet i norra Sverige.

Är jag en entreprenör?

Trevligt att få möjligheten att beskriva entreprenörskap och mig själv på detta sätt. Är faktiskt första gången jag skriver ett inlägg på en blogg och skall väl med skam(?) säga att jag inte är nån vän (än) med verktyg som Facebook, Twitter eller ens MSN. Men är man född på 50-talet så är man. När min generation gick ut 9’an, kunde man få jobb på bruket, eller i handeln, när vi gick ut gymnasiet fick vi jobb inom vården, industrin eller på bank.

Det var så lätt så – vi behövde väl egentligen aldrig fundera på om vi skulle behöva företa eller skapa något av egen kraft. Entreprenörskap då var kanske att ha idéer om en vidareutbildning och en flytt till annan ort (i Sverige förstås) och var man riktigt entreprenöriell så drog man på en tågluffning genom Europa och åkte inte på charterresa med tillhörande grisfest. Till och med på mitt första varaktiga jobb, IBM, var en grundvärdering ”life long employment”. Entreprenörskapet eller företagandet på den tiden, var väl oftast något som gick i arv. Därför frågar jag mig, är jag en entreprenör och om jag är, varför blev jag entreprenör?

Vad är en entreprenör för mig?
Som jag ser det är en entreprenör en person som är iderik, kan skapa något av ideerna och har en drivkraft att genomföra en ide. Det behöver inte vara att skapa ett företag, det kan vara att byta miljö, livsstil eller att bistå andra att genomföra idéer och få det till en fungerande verksamhet, exempelvis.

En entreprenör vågar ta risker, men en bra entreprenör värderar och inser risker. En entreprenör driver sin ide, en bra entreprenör tar hjälp av andras drivkraft för att genomföra sin ide. En entreprenör äger sin ide, en bra entreprenör vågar släppa in andra i sin ide för att möjliggöra ett genomförande. En bra entreprenör inser att det kanske behövs hjälp för att driva de resurser som skall arbeta med entreprenören. Det är några av flera egenskaper som gör en entreprenör tycker jag. Jag har i mina dagar mött många entreprenörer, men tyvärr också en hel del exempel på ”inte så bra” entreprenörer.

Är jag då entreprenör?
Jag har skapat och utvecklat många idéer, både egna och andras. Jag har tagit risker och har lyckats genomföra idéer och fått det till verksamhet, jag har också misslyckats med genomförande av idéer och verksamhet. En sak har jag faktiskt aldrig gjort, utvecklat en idé och genomfört den i ett eget företagande med hjälp av eget kapital. Kanske är jag egentligen en entreprenör att hyra då? Det som kännetecknar mitt entreprenörskap (om det nu var det) är att jag velat utnyttja de tekniska förutsättningar i en utveckling som är till nytta för individ, företag och samhälle.

Några exempel?
1984 utvecklade jag en verksamhet inom IBM som gick ut på att användaren själv skulle kunna analysera data, planera verksamhet och inte behöva sekreterarhjälp för att skriva brev och att kunna kommunicera via epost med andra (på företaget). Något som började kallas PC skulle användas. 1994 skapade jag en verksamhet på AU-System som gick ut på att vi med hjälp av nått som kallades Internet skulle hjälpa företag att presentera sig, skapa kontakt med kunder och leverantörer, vi lagrade också företagens sk hemsidor hos oss – kallades sedermera webhotell – samt byggde en kommunikationsväg för företag att nå Internet/WWW med det som kom att kallas en modempool. 1996 såg jag att den nya tekniken borde kunna ge förutsättningar för att utveckla lite mer perifera orter, så jag och familjen tog det stora steget att flytta ”hem” till Bollnäs (ja, för mig och min fru då, barnen var ju uppvuxna i Stockholmsområdet).

Där blev jag ”bredbandsbaron” genom att för kommunerna Bollnäs och Ovanåkers räkning starta stadsnätsbolaget Helsinge Net, insåg att samarbeten behövs och bidrog starkt till framväxten av ett fibernät i Gävleborgs län och har sedan 2001 drivit och utvecklat bolaget Norrsken med idag 21 delägare och ett fibernät som täcker 44 orter i mellansverige. Har därigenom också tagit initiativ till att först utveckla ett nät som gjorde att vi med fog kunde säga att Norrland, data- och telekommunikationsmässigt startade på Kungstensgatan 23 i Stockholm, där vår utrustning finns och sedan ett nationellt sådant som gör att det finns alternativ till de stora bolagen som Telia, Telenor och TDC.

När jag nu skrivit detta funderar jag fortfarande om jag är en entreprenör, läsaren får väl bedöma om jag uppfört mig entreprenöriellt, men med utgångspunkt av min inledning så tycker jag nog att det finns en del entrepenöriella inslag i mig, trots(?) den brist på entreprenörsutbildning och –anda som kännetecknade oss som utbildades på 60- och 70-talet. Tänk om vi fått möjligheter att driva och utveckla affärsideer i UF-företag på den tiden, jag ser och har sett vilken grej det är genom mina båda döttrar. Jag hoppas också att jag får impulser som gör att jag fortsätter att ”hänga med i utvecklingen”, nyttja sociala medier och inse att jag har nytta av det. Att företaget har nytta av det, det vet jag, vi är ju i kommunikationstransport-branschen!

/Björn Jonsson
VD, Norrsken AB
13063_1291254206290_1378299125_1817975_6420425_n_63378231.jpg
För att få reda på mer om Norrskens tankar kring att skapa samarbeten besök deras hemsida.

Och lär Björn använda sociala medier genom att lägga till honom på twitter och följ honom i hans arbete!

Äkthet

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här eftersom jag roat mig med att sy ihop den Entreprenöriella Julkalendern till er, vaccinerat mig (vilket bidragit till att jag inte alls mår bra just nu, men hellre hängig en dag än sjuk i flera veckor), varit på vinprovning och självfalllet skött mina dagliga studier. Jag har därför en hel del jag skulle vilja ta upp, mitt försök att kombinera dessa ledde till ämnet ”äkthet” – Äkthet i personliga relationer och äkthet i företagsmässiga relationer, vilket kan vara både skrämmande och givande.

Det första jag fick höra när jag satte min fot på universitetet var ”Du måste nätverka, vara överallt för kontakter är allt”. Ganska ovant för en liten tjej som mig från Hälsingland som inte var van vid tillställingar av den typen. Jag skulle inte vilja påstå att jag någon expert nu heller, för jag har ännu inte än förstått vad de pratar om eller hur man inleder ett samtal med en person man egentligen inte har mycket gemensamt med. Jag pratar med de personer jag tycker är intressanta, om saker jag brinner för. Oäkta har aldrig varit min grej, jag kan inte mycket om mycket eller lite om mycket därför kan jag inte heller låtsas konversera om ämnen som inte berör mig. Visserligen begränsar detta mig mycket, men de relationer jag har/skapar är äkta och ärliga. Än så länge har jag inte lidit av det, snarare tvärtom. Men vi får se hur bra det går när jag tar examen..

Äkthet och transparens är något som även börjar bli viktigare för företag, det har jag även diskuterat här förr. Jag fick nyss höra ett exempel på var problemet ligger, det är nämligen inte företagen och dess styrelsers ovilja att ge sig in i de sociala mediernas värld. På skoj hjälpte jag för ett företag med att upprätta en plan för hur de skulle kunna arbeta med sociala medier, utan tanke på att de faktiskt skulle nappa på det. Detta förslag hade tydligen tagits upp på deras styrelsemöte där styrelsen diskuterat sin önskan att bli mer aktiva i arbetet med digitala medier, men på detta möte medverkade även deras reklambyrå som argumenterade för hur lönlöst det var att arbeta med detta. Själva gör de trycksaker av hög kvalitet.

Jag förstår deras oro, de kan inte tjäna pengar på detta. Men deras ointresse gör att de motsätter sig möjligheterna mixen medför – deras nöjda kund kan sprida deras goda rykte vidare. Det medför också risker, företaget blir synligt för andra aktörer, kunskapen om företagets verksamhet ökar och företaget blir äkta. Det ställer ännu högre krav på reklambyrån att faktiskt anpassa sig efter företagets identitet och kultur. Sedan att en liten tjej som jag kan komma på något en styrelse för ett sådant företag kan nappa på bidrar självklart också. Vad kommer hända med framtiden? Hur ska företag tjäna pengar?

Ärlighet varar längst, och jag tror det lyser igenom. Vid varje personlig skandal eller företagsskandal tror jag inte någon varit särskilt förvånad.

Över till Entreprenöriella Julkalendern: Den kommer bli riktigt bra så jag hoppas ni tar er tid att läsa igenom varje gästbloggares historia. Jag har lyckats få med super intressanta personer och snart kommer den vara fylld, så har ni någon önskan om någon potentiell skribent eller om ni själv vill skriva så hör av er snart. Så bered er för enteprenöriell kärlek och många inspirerande gåvor i julens anda. Start tisdag den 1 december.

Informationsstress – den nya folksjukdomen

Fredag betyder några timmar att ägna åt mina mer hjärnkapacitetskrävande intressen. Jag brukar gå igenom de bokmärken jag samlat på mig under veckan och försvinna bort i sociala mediers, kommunikationens och marknadsföringens värld.

I fredags så var detta ej fallet, istället tog min sambo med mig till sina föräldrar på Smålänska höglandet för att meka med bil, leka med djur och umås med familj. Där läste jag en insändare i tidningen Entreprenör om den nya folksjukdomen informationsstress. (Sida 61)

Villigt kan jag erkänna att jag endast läser 10% av all data (artiklar, böcker, blogginlägg etc) jag ”läser”. Något annat vore omöjligt. Jag är ständigt kontaktbar genom ca sju kanaler samtidigt som jag sitter och pluggar. (Och då använder jag fortfarande inte Twitter!) Min tro på att jag skulle kunna vara mer motståndskraftig mot informationsstress eftersom jag är uppväxt med denna företeelse börjar falna. Jag ska nedan presentera vad jag möts av varje gång jag återvänder till datorn (vilket är sällan eftersom jag ständigt har min lilla Acer Timeline i knät)
informationsstress_61287339.jpg
Alltså, en Google deskbar med mail och RSS-läsare, Skype och MSN med ett antal konversationer på min toolbar samt Facebook och mina två bloggars stats i webbläsaren.

Jag försökte förra veckan övertala min nya bekantskap Karin att skaffa Facebook, jag som i min värld inte kan förstå hur man inte kan ha facebook. Tänk allt som denna nyföretagare missar! Hon sa, som flera gånger tidigare, bestämt nej och gav mig en anledning som fick mig att vara tyst. Hon berättade om sitt tidigare användande av My Space och all den tid och energi den tagit av henne och hur hon ansåg vinsten vara mindre än ansträngning. Jag köpte det.

Detta för mig åter till min fråga; Hur tillgängliga och transparenta orkar vi vara? Hur mycket tid är vi villiga att lägga på att kommunicera med omvärlden? Jag har svårt att förstå den vanliga människans vilja till detta, det har jag skrivit tidigare.

Förr förra fredagen trillade jag över ett gäng inlägg som fick mig att förstå. Det handlar om kommunikation, människors vilja att samtala och att ha en stolthet för sitt arbete. De nya kommunikationssätten underlättar gamla behov och minskar samtidigt informationsstressen samtidigt som de ökar den. Visst har vi förändringsmotstånd inom oss men vi försöker också hitta nya lösningar på våra vardagliga problem.

Alla vill inte synas och visst medför det en hel del stress av att dela med oss av våra liv till främlingar (Jag är den som är först med att erkänna att jag ibland drömmer mardrömmar om att blogga) men att kommunicera med vår omvärld ger oss nya personliga möjligheter. Sociala medier kanske inte kan rädda företag från dåliga rykten, men de kan ge de anställda ett incitament för att få dem att motverka det. Oavsett om företag väljer att kommunicera med sina kunder så kommer kunderna kommunicera i de sociala medierna om dem. (Ett roligt exempel finner ni här.)

Nu återstår bara att få resten av världen att förstå. Alla inom den digitala mediavärlden som jag talat med nämner de traditionella medierna (dagspress och tv) som en ytterst viktig aktör för utvecklingen. Förra veckan var jag hemma och pluggade på förmiddagarna, detta är ofta förenat med Efter tio i bakgrunden. Förra veckan diskuterade Malou bloggande och webb-hat. Citatet ”Det är ju inte bara tonårstjejer som bloggar. Nej, det är ju politiker också!” säger det mesta om den debatt som ägt rum.

Jag hävdar fortfarande att Karin måste skaffa Facebook, men att jag själv måste ta någon timme ledigt varje dag.

Gästbloggare hos Uni.marketing

Hoho, idag har jag den stora äran att vara gästbloggare hos Uni.marketing för att ge studentperspektivet på fusionsprocessen.

Uni.marketing-killarna visar hur de sociala medierna med dess transparens kan användas i en sådan process. Riktigt intressant läsning för er som är intresserad av förändringar inom offentlig sektor.

Så, läs inlägget här. Det är mitt bidrag till världen idag.

Medelmåttan och sociala medier

Jag inser att jag ibland, i min åsikt om sociala mediers och dess verktyg, har en mer bitter syn än vad jag egentligen skulle vilja. Min bittra syn grundar sig i engagemanget hos den vanliga medelmåttan. Experter får det att verka så enkelt, jag skulle också vilja leva i deras värld. För mig är det den vanliga medelmåttan som styr, det vill säga 95% av vår befolkning, de vill inte göra mer än de behöver – med allt vad det innefattar.

Inom människan finns förändringsmotstånd, inte ens den mest kreativa och äventyrliga människan kan påstå något annat. Detta betyder att vår hjärna stöter bort företeelser som kräver att vi behöver lära oss nya saker och förändra våra synsätt och värderingar. Sociala medier innebär ökat kunskapsbehov, transparens och framförallt tid, initiativ och engagemang. Vinsten med att lära oss nya saker vi inte ser potential till att få en större inverkan på våra liv anses mest tidskrävande och jobbigt, där var vi redan av med inspirationen. Transparens ger människor insyn i våra liv och vi alla är rädda för att bli dömda av andra människor, grundläggande socialpsykologi. Iniativförmåga behöver vi inte ens prata om, för detta är en sällsynt egenskap som endast återfinns hos ett fåtal människor. Nyttan ter sig därför mindre än ansträngningen.

Nu är jag däremot den som gärna strävar för förändring, så vad tror jag att man kan göra för att skapa förändring.

Socialpsykologi och consumer behavior, saker vi studerat i evigheter ger oss svaren. (Säger hon som är född på 80-talet och inte känner till något annat) Vi måste ställa frågan hur den verkliga människan egentligen agerar i sitt vardagliga liv för att sedan ge dem incitament att påbörja en förändring. Jag upplever att min pappa har facebook för att övervaka mig och min syster samt min mamma och farmor har msn för att hålla kontakten med mig. Framförallt har mina vänner facebook för att främst snoka, sprida information om event, spela spel, tidsfördriv och till viss del nätverka. Jag har tre (!) vänner som bloggar (då dagboksbloggar). Det jag upplever att omvärlden tänker på när de hör ordet blogg är de vanliga dagboks-/modebloggarna. (Ni vet alla vilka) Vad jag försöker säga är att få använder sociala mediers verktyg för dess egentligen tilltänkta potential. Nu är större delen av min omvärld verksamma inom yrkeslivet, och jag tror användandet kommer förändras då vi som är interaktiva på webben träder in i näringslivet. Därför är vad som krävs institutionella förändringar, det kommer att ske i och med det omtalade generationsskiftet, bara vi aktiva får lära oss verktygen. För varför ska vi använda verktyget (läs twitter/linked-in) när ingen annan i vår omvärld använder det? Snart kommer vi!

För företag handlar verktyget om organisationskultur. Nu måste jag påpeka att jag inte har någon förståelse för något annat än kunskapsföretag, men ni som är insatta i andra typer av företag kanske känner igen er ändå. Den vanliga anställde kommer inte börja microblogga/blogga bara för att chefen anger det som en ny policy. För att skapa engagemang hos den anställde räcker det heller inte med att ta in en inspirationsföreläsare eller liknande inspirationsmoment. Användandet av sociala media ingår inte i de flesta arbeten, det ingår inte heller i medarbetarens vardagliga privata liv (och här får någon gärna lära mig skillnaden mellan att företagsblogga och privatblogga). Medarbetaren är som ovan nämnt en helt vanlig medelmåtta som inte vill att arbetet ska ha större inverkan på dennes liv än vad det redan har. DOCK – genom organisationskultur skapas vilja till förändring. (För er akademiker som läser kan jag säkert angre 100källor på detta, skicka ett mail så kan ni få dem) Organisationskultur är komplext, jag har försökt förstå mig på det i några år nu samtidigt som jag varit på flera företag för att försöka få reda på uppkomsten och användandet. Det tar år att odla fram en stark organisationskultur och det är svårt att styra, influenser kommer från samhället, kunderna och arbetsprocesserna. Att därför bygga in sociala medier i organisationskulturer kommer ta tid, men vad jag tror kommer gynna detta är organisationskulturer där förändring, lärande och kreativitet uppmuntras.

Det finns hopp! Den senaste veckan har nyhet efter nyhet presenteras där man pratar om barns användande av internet. Den senaste nyheten hörde jag igår, då presenterades resultatet på hur unga barn är när de börjar använda internet och genomsnitts åldern var fyra år. ”Shit!” tänker jag som inte presenterades för internet när jag var 7år (1995), då var det mest spännande man kunde hitta en bild på Clintons katt Sox som förövrigt tog 20 minuter att få fram på modemet. Tänk vad dagens barn kommer få växa upp med, vilken interaktion! Tänk vilken annorlunda världsbild de kommer att ha och hur vassa de kommer att bli! Jag slår vad om att en stor del underbarn kommer börja surfa på Ted.com redan när de är 7-10år. Jag blir stressad, de kommer sopa banan med mig.

Programmen/verktygen är det inget fel på, användandet kommer bara att bli bättre och lättare. Utvecklingen kommer att ske/sker redan. Det är bara frågan om oss själva. Vi kan sammanfatta min livsattityd som ”Man kan inte lära gamla hundar att sitta” – Något jag hoppas att få äta upp och lära om.

Mina nästa fundering rör: Stundar ‘Information overload’ eller kommer toleransen ökas?

Inspiration:
Uppgången för digitalamediainvesteringar.
Nya Ekonomihögskolan strategernas svar från Clay Shirky och tankar kring samarbete och institutionalisering.
Den mobila utvecklingen och dess motstånd.
(Och sen hade jag jag glömt och bokmärka resten av de inlägg och artiklar jag läst i veckan, Rookie misstag, ber om ursäkt och återkommer.)

Idag ska vi slå världsrekord! Befinner du dig i Växjö är du varmt välkommen till vårt läger hos Nätverket SIP!
idepedia_59647257.jpg

World wide web – Bästa vän och värsta fiende

Varje måndag vaknar jag upp utvilad (eftersom det på något konstigtvis känns lite mer ok att inte vara lika produktiv och stressad på helgerna) vilket resulterar i insikter om lösningar på problem/uppgifter. Varje morgon börjar jag med att gå igenom utbudet i min RSS-läsare och andra favoritsidor. Somliga kallar det ”morgonsurfen”. Efter detta snurrar det till, tankarna och intresset drar iväg åt ett helt annat håll. Min nyvunna motivation för den egentliga uppgifter är åter försvunnen och nätets utbud hägrar mer.

Idag bestod motivationen av insikten att jag helt legalt skulle få surfa runt på Internetworld för att leta information om svenska företags digitala mediavanor samt kartlägga Sveriges största SEO-företag. (Känner du som läser till något skriv gärna en länk i kommentarsfältet) Detta tack vare den pågående omvärldsanalysen hos partnerföretaget. Det började med min önskan att definiera tjänsterna och aktörerna inom IT-sektorn och den digitala mediavärlden. Ett jätte jobb. Aktörerna säger sig jobba med allt från digitala medier till sociala medier, kommunikation, sökordsoptimering, webbutveckling, analys av webbstrategier, webbstrategier, marknadsföring och varumärkesbyggande. Att gruppera dessa och försöka förstå deras bakgrund är nog förvirrande, och vad som följer näst är att förstå hur verktygen hänger ihop. Information overload.

Istället för att jag försöker förklara hur det hänger ihop kan ni få göra en liknande resa i länkarna nedan. Jag läste nämligen (i en tidigare inspirationssnurra) ett inlägg om att länkandet skulle vara ett bra sätt att skapa utbyte med sina läsare och på samma vis som jag blivit inspirerad och vidarelänkad gör jag detsamma.
1. Introduktion till Sociala medier – toppenbra slideshow (som jag hittade på en ny favoritblogg) och ett bra klipp som säger nästintill detsamma.
2. Internetworld om företagschefers digitala mediaförståelse
3. Hur kommer det framtida varumärkesbyggandet se ut?

Vad som jag finner under mina inspirationssnurror är vad vi inte får lära oss i lärobänken – Men vad vi får lära oss i skolbänken är grunderna för att förstå vad det handlar om och ta åt oss av det väsentliga. Vi lär oss koppla samman, analysera, ha ett kritiskt öga och ifrågasätta vad vi läser för att sedan ta ut det bästa för att skapa vår egna insikt. Kunskap och information är makt. Jag letar försprång och att skaffa försprång är vad utbildning syftar till. (Vilket lite roligt för mig in på vår/EHVs kampanj för HT-09)

Jag tackar alla som skriver för ert intresses skull, eller som faktiskt gjort det möjligt att tjäna pengar på era tankar, för att jag får tillgå detta – helt gratis. Men detta för mig in på något som jag uppmärksammat under mina surfvågor på the world wide web – skrivandet och läsbarheten! Många bloggar är väldigt intelligenta men så svårlästa vilket gör att det inte är lätt att ta åt sig av allt användbart som står där. Bristen på läsvänliga bloggar är så otroligt tråkig, detta gör att jag tvivlar på den nya Ekonomihögskolans idé om modell för användandet av bloggar. Det är svårt att få bra bloggar genom att låta ”vem som helst” få skapa sin blogg. Jag är ledsen men jag tycker att många av de som skriver på Linnéuniveristets och driftig.nus bloggar inte alls lyckas skapa något intresse hos mig.

Alla kan enas om att engagemanget hos privatpersoner, företagare och organisationer för sociala medier är viktigt. Vi alla kan enas om att kunskapen om sociala medier är viktig. Men vad händer sen? Hur ska man urskilja sig och skapa kvalitativ kommunikation?

Jag försöker lära mig hur jag ska göra för att skapa en intressant, väl läsbar blogg med en stark röd tråd. Att hitta balansen är svårt. Förövrigt är det mest intressanta att se hur alla bloggare/företag på någotvis hänger ihop med varandra, är världen verkligen så liten?

Nyfikenhet, nytänkande och nyttiggörande

- Det är vad vårt nya universitet, Linnéuniversitetet, ska representera. Det fick vi reda på då vi besökte Studentcafé Linné i måndags.

Jag kommer att studera en termin på Linnéuniversitetet, och trots mina fem terminer på Växjö Universitet kommer jag få en examen från Linnéuniversitet. (Förutsatt att jag uppnår examen, vi ska inte ropa hej.) Detta är något som upprör många men inte mig. Varför vilja ha något som representerar något gammalt istället för något nyfiket, nytänkande och nyttigt?

Det som jag bryr mig om är vad som kommer hända med Linnéuniversitet när jag lämnar det. Jag vill att de ska leva upp till det nyfikna, nytänkande och nyttiga eftersom det är vad jag kommer representera när jag lämnat det. Jag vill även att de ska marknadsföra sig väl så att de jag söker jobb hos har kännedom om Linnéuniversitet – och jag vill att det görs på ett nytänkande sätt. Varför inte genom nya medieer?

Min tro är svajande. Det är svårt att se hur en stor traditionsfylld statlig organisation ska kunna våga att steget ut i den nya blottade mediavärlden och prova nya banor. Banor de egentligen inte kan kontrollera, åtminstone om de inte inser detta snart. Min förhoppning ligger hos de nya marknadsföringstrategi ansvariga för den nya Ekonomihögskolan och de visar redan prov deras drivkraft här. Egentligen är det inte så svårt. Vi kommer vara 25 000 studenter och 2000 anställda på Linnéuniversitet, och nöjda och duktiga studenter och anställda måste vara de bästa marknadsförarna? Det gäller bara att använda sig av oss, annars kan vi skriva vad tusan vi vill i våra bloggar.

Fast ska jag vara ärlig så ligger nog inte problemet bara hos de nya beslutsgrupperna – Jag tror den fetaste bromsklossen ligger hos studenter och anställda som helt enkelt inte bryr sig. De som klagar över sin situation istället för att se nyttan i att förbättra situationen genom sina åsikter. Dock måste någon motivera och uppröra oss, det är deras jobb.

Vi måste alla hjälpa till och nu, om någongång, finns möjligheten att förändra!

linn_56989086.jpg
Säga vad man vill om de gula färgerna, det är iallfall roligt att diskutera. Se ”Tyck till”. Jag tycker allting får mening när man ser det här.