Sara Öhman

Att gå den extra milen, ”göra det lilla(?) extra”, är vad som kommer att få din omgivning att förundras över, och inspireras av, dig. Det är vad som kommer få kunder att återkomma till dig och arbetsgivare att sukta efter dig. Att gå den extra milen är inte en punkinsats – Det är en livsstil. Applicera den nu.

Hur är då frågan. Hur ska du finna motivationen? Egentligen finns det bara ett enkelt uppriktigt svar, ett svar som inte alltid passar in i vår nuvarande situation. Du måste känna att du gör skillnad. Du måste känna att det är ditt ”mission” – oavsett om personer omkring dig kommer att ha vetskap om din inverkan eller ej.

För att kickstarta det nya året och börja applicera denna livsstil rekommenderar jag
att du läser ”Rework”, av grundarna till 37 signals, om du inte redan har gjort det.

Min relation till ”den extra milen”

Som individualistisk 80-talist måste jag känna känslan av att jag kan förändra den plats/bransch/kultur jag befinner mig på. Jag måste känna att jag skapar min väg och inspirerar andra till detsamma, annars kan jag inte göra ett bra jobb. När jag känner det  – Då är jag Awesome.

Mina Exempel-mil:

Bollnäs tid, Bollnäs Korgen och ”No one like you”

Under min tid i Bollnäs ville jag förändra både den interna bilden av bygden samt ge omvärlden kunskap om kulturen och vad som fanns att finna. Jag ville få unga till bättre självförtoende och öka deras inverkan på samhället. Framförallt ville jag inspirera till att tänka större. Vi startade Bollnäs Korgen, ett UF-företag, under gymnasietiden. Med Bollnäs Korgen skulle vi låta lokala livsmedelsproducenter nå ut till en större marknad samtidigt som vi ville locka omvärlden till bygden. Vi behandlade inte inte ”Bollnäs Korgen” som ett UF företag – Vi agerade som riktiga företagare och jobbade dag och natt för vårt mission. Det lönade sig. Vi används än idag som det föredömliga exemplet, fler UF-företag startades åren därpå och våra leverantörer hade ökat sin lokala kännedom. (och folk frågar fortfarande efter vår egenproducerade lingondricka)

Året därpå ville jag prova att bygga upp ett varumärke och lät därför min hobby i att tillverka smycken bli ett koncept. Jag började med home-partyn för damer jag kände, vilket ledde till att en hantverksbutik ville ha med mig i deras sortiment. Det slutade med tre butiker och en liten webbshop, innan jag begav mig ifrån Bollnäs.

Växjöstudent, entreprenörskap och studentbloggande

Jag ville inte tro att engagemang i studentföreningarna skulle ge mig försprång in till arbetslivet. Hellre vill jag bygga något eget. Jag hittade ett projekt där jag såg potential att bygga något, Ekonomihögskolans kampanj för att rekrytera nya studenter. Jag såg det som en möjlighet att minska klyftan mellan studentföreningen och Institutionen och ville bygga en bas att bygga vidare på. Det var min utmaning och vad jag ville skapa. Vid slutet av året hade jag och projektmedlemmarna byggt relationer till 50 skolor och 10 nishade mässor/organisationer i Sverige, med 30 engagerade studentambassadörer.

Entreprenörskap var något jag brann för sedan min tid i Bollnäs. Jag ville få fler att brinna, sökte upp organisationer med möjlighet att driva projekt och genom dessa kunde jag driva nätverksträffar och dagsevent. Det gynnade både mig och dem och jag fann mängder med jämlika som inspirerade mig att göra mer. Entreprenörsjakten ramlade också på mig, och tackvare nätverket jag ”råkat” (det var så det kändes) bygga upp gjorde det genomförbart. Otroligt kul hade jag med mitt nyttiga fritidsintresse!

Under hela min studietid arbetade vi med partnerföretag, något som jag ville nyttja maximalt. Min ambition var att leverera värde till både universitetet och till de företag vi arbetade med, något som  har gjort att jag även har god kontakt till dessa företag idag.

Att blogga var töntigt, iallafall enligt den allmänna kulturen på Campus vid denna tid. Det sket jag i och startade Entreprenörsstudenten för att få utlopp för mina tankar uppkomna under studierna och av projekten på fritiden. Bloggen började snabbt ge resultat och jag fick kontakt med jämlika över hela Sverige, personer jag har kontakt med än idag. Sedan dess har jag sett mängder med ”studentbloggar” startats, och jag vill påstå att det är den bloggen som givit mig samtliga av mina jobb.

Stockholm och arbete, fram till nu…

I Stockholm har jag haft svårare att finna den kittlande känslan av att göra skillnad. Främst har jag funnit det i arbetet med de kunder jag mött under dessa 1,5 år. Pepsi Refresh Project tog jag i högsta grad personligt. Det handlade dels om att ge ”the underdog” en självklar plats i kundernas medvetande och dels om att få unga att bidra med deras idéer, något som fick mig att lägga ned hela själen. Att även ha valt att arbeta på mindre bolag där jag har haft möjlighet att ha en inverkan på organisationskulturen är ett tecken på mitt behov av att känna att jag gör skillnad. Jag älskar att vara med i uppbyggnaden av en verksamhet!

Den främsta anledningen till att jag beslutade att ta den anställning jag nu träder in i har just med det ovannämnda att göra. Jag känner att jag kan skapa skillnad och nå resultat. Det gör mig supertaggad!

Hur gör du för att finna motivationen?