Sara Öhman

Jag blir varm i hjärtat när jag sitter och talar med driftiga tjejer som visar alla med en ”traditionell kvinnosyn” helt fel. Inget pluttinutt, ”jag känner”, ”det skulle vara bra om” utan ”jag tycker” . Unga tjejer som klampar in hos landshövdingar och säljer sina idéer, argumenterar med etablerade företagare och nästlar sig in i olika nätverk.

Vid sidan av mina studier är jag engagerad inom olika projekt etc. där deltagandet är överrepresenterat av tjejer. Antingen är vi driftiga tjejer galna CV-jägare som förstår hur mycket vi måste prestera för att jämställas med det motsatta könet eller så engagerar sig killarna inom fler kvalitativa områden. (Ex. arbete försäljning på något icke-specificerat företag) Hur som helst är det tjejerna som eftersträvar mest ansvar enligt min egna empiriska uppfattning.

Jag har inte ett jämställt tänkande, om jag ska vara helt ärlig favoriserar ofta tjejerna. Jag vill att unga tjejer ska få en möjlighet att utvecklas och bli motståndskraftiga i en framtid som inte alltid kommer erbjuda den möjligheten. (Jag vet att jag är fördomsfull och att världen är i förändring, men en bister syn på som väntar och bli positivt överraskad sedan är ett alternativ jag föredrar.) Detta är ännu mer fel av mig och jag går emot alla mina egna principer, jag förväntar mig mindre av de tjejer jag jobbar med och litar mer på killarnas kapacitet. Tjejerna ska utvecklas medan killarna inte behöver det. Hur går det här ihop?

Idag har jag spenderat dagen med Case-plugg, Europeisk konkurrens- och etablerinsrätts föreläsning på ”Svyska” (Vår föreläsare är tysk och har bara föreläst på svenska i några månader, svårt för en Hälsingestinta att hänga med då) och en välförtjänt lunchpaus på Café Tufvan. Helt ok. Till er som är avundsjuk på att jag får vara student vill jag meddela att jag inte får någon helg den här veckan. Deadline måndag.

Jag har inte varit vaken i två timmar nu för att jag är en duktig student – Jag har varit vaken i två timmar för att jag är en dålig student.

Ibland är en startsträcka kort, ibland är den väldigt lång. International Business är ett mycket intressant ämne som jag äntligen känner mig tillräckligt väl insatt inom för att kunna genomföra det maffiga Case vi blivit givna att lösa till på måndag, synd bara att jag ligger en vecka efter i planeringen. En arbetsvecka=40timmar och till måndag kl. 12.00 är det 54timmar, alltså kan det gå.

Det är många spännande saker på gång nu.. jag är tillbaka och inspirerad som få. Håll i hatten!

Ser jag ett Linnéuniversitetet-band månne?

Jag tar tillbaka vad jag skrev i föregående inlägg. Igår fick jag klartecken från mitt förstahandsval av partnerföretag på vilket jag troligtvis kan göra ett drömprojekt hos. Kanske kan publicera namn vid ett senare tillfälle.

Förövrigt förstår jag inte hur människor överlever utan att träna. Finns det något bättre än att bege sig till en sal pumpande av musik och hoppa runt till det kittlas i bröstkorgen när man ger det allra sista? Avslappningen som väntar efteråt är minst lika underbar.

Vem är jag nu? ”Har ni läst det här? – Det är SKIT SVÅRT!”

Zappade över till 4an för någon dag sedan.. och vem ser jag? Mitt irritationsobjekt Therese Albrechtson! Finns det verkligen bara en framgångsrik ung entreprenörstjej att lyfta fram? Hon är verkligen överallt och är uppenbarligen definitionen av entreprenörskap med hennes företag Bodyguard och övriga engagemang. Jag får gå och se vad ”the fuzz is all about” den 8/10 på Palladium med Nätverket SIP.

Jag vill se fler! Jag vill se dem överallt! Jag söker ihärdigt fler inspirerade kvinnor, vanliga drivkraftiga framgångsrika kvinnor som jag kan jämföra mig med och som inte är uppblåsta av media. Ibland tycker jag kvinnligt företagande blir lite upphetsat och att det fortfarande är lite pluttinuttigt. Var är ni? Är jag blind?

Entreprenörskap är ordet i ropet – jag brukar dra mig för sånt som är i ropet. Jag spyr på ordet. Det handlar egentligen bara om människor med mycket driv som gör saker, och sådana finns det väl många av?

Jag tycker Therese är jätte duktig och hon behövs verkligen, missförstå mig inte. Dock tycker jag det blir lite fel när en person får all uppmärksamhet, det blir lite klyschigt.

”Tjejer kan inte bli företagsekonomer – de har ju sina känslor och skit” hörde jag min pojkvän skämta med ett gäng grabbar utan att tänka på att jag, en tjej, som stod bredvid och lyssnade.

För så lite som 6 månader sedan skulle jag inte reagerat över ett sådant skämt. Något har hänt med mig på sistone och känslor har väckts då kvinnor framställts på olika stereotypiska sätt i filmer. Korkade, lättlurade, känslosamma och mäns-styrda sexobjekt. Jag hatar ordet ”duktig” vilket vi tjejer ständigt förväntas vara. Jag mår illa av allt som rör ämnet ”sex”. Jag mår dåligt av att se unga tjejer lättklädda och visa både det ena och de andra, jag mår dåligt av att höra killar diskutera tjejers utseende. Jag mår mest dåligt av att jag själv ser tjejer som mindre lämpade för olika saker. Kanske är det mognad.

Jag har nog aldrig riktigt förstått jämnställdhetsdebatten förrän just nu. Ikväll har jag sett den medialt uppblåsta Husfrun Anna Anka debattera med en jämnställdhetsjournalist hos Skavlan följt av ”Mona Lisas Leende” (vilken jag inte sett tidigare) på SVT ikväll vilket att fick mig att tänka till. Anna Anka satt nämligen och beskrev sitt nutida liv precis som det som framlyftes i filmen, dvs. kvinnan vars uppgift att tillfredställa mannen genom att vara en god hustru, vara vacker och korrekt. Filmen utspelades under 50-talet, alltså alldeles nyss – en halv individuell livstid och två generationer tidigare än min egen.

Jag har haft en sådan tur i min uppväxt som undgått att inse detta. Mina föräldrar stoppade inte mig i ett fack och sa åt mig att vara på ett visst sätt för att det är så tjejer ska vara. Jag ser själv att jag valde att leka prinsessa efter som det attraherade mig, min lillasyster lekte med bilar och spelade basket med killarna. Jag har inte lidit av uppfattade könsmässiga skillnader utan det snarare irriterat mig på att bli behandlad utifrån vad jag ansett korrekt samt varit van vid. Jag har aldrig trott att jag behövt gå en viss väg bara för att jag är tjej. Några skillnader har lixom inte funnits, min mamma hade inget typiskt kvinnojobb och inte mina föräldrars kvinnliga vänner heller. (Vad jag kan minnas) Detta är vår generation förunnat, men inte min mormor och farmor och inte heller många av mina föräldrars jämngamla.

”Tjejer bör inte ha rosa – killar bör inte ha blått” trodde jag det handlade om. Struntsak har jag tyckt som anser att det kan vara skönt att få vara lite tjejig ibland. Att kvinnor är i allmänhet lägre avlönade har jag sedan länge bestämt att inte ska gälla mig, men när jag förstår hur kort tid sedan det är sedan kvinnor än fick börja söka en egen karriär inser jag hur naiv jag har varit. Det är ingen fråga om att det är en stor press vi utsätts för. Jag fick nyligen lära mig att idealet för en kvinnlig nyanställd är en snygg 25åring med utbildning och arbetslivserfarenhet som dessutom fått sina första två barn.

Jag förstår varför så många människor blir upprörda nu när husfrun blir hyllad och beundran. Det vore den lätta vägen att gå men många människor, både kvinnor och män, har kämpat för att jag – en kvinna i 2000-talet – ska känna att jag kan göra precis vad jag vill.

Jag är så glad att saker som detta skapar driv inom mig snarare än att slå ner mig. Det finns många där ute att knäppa på näsan.

Min tidigare webbläsare tyckte inte om driftig-webben (något de verkligen borde ordna upp) men nu med Google Chrome ska det funka bra igen.

Jag planerar regelbundet bloggande under mitt sista år som entreprenörsstudent. På återhörande.

Nu börjar ångesten inför terminsstarten komma över mig.  Jag som just börjat varva ner och är nöjd med mental ledighet på sommarjobbet.

Den tuffaste terminen hittills väntar och jag har ännu inte skaffat mig ett partnerföretag. Det skulle underlätta om min fantasi var med mig så att jag kunde ha en aning om vad jag letar efter, men den har tagit semester.  Jag är helt lost!

 Tips är varmt välkomna!

Jag har något som är få förunnat i dessa tider – ett sommarjobb! Platsen? Ekonomihögskolan vid Växjö Universitet, där jag normalt studerar, som informations assistent i antagningstider.

Det är riktigt spännande att se vad som sker bakom kulisserna, det finns en hel del som vi studenter inte märker av och mycket arbete ligger bakom vår utbildning. Lite knepigt är det att fika med lärarna och betrakta dem som kollegor och inte auktoriteter.

Jag ska uppta bloggandet på driftig.nu igen efter en liten paus.

Glad midsommar önskar Tindra och Sara!

Ni är inbjudna till ”Just do it”-träff hos Grrl Tech! Kom dit och inspirera och inspireras!

Här hittar ni eventet på Facebook: http://www.facebook.com/home.php?#/event.php?eid=93504501637