Ge dig tillåtelse att släppa tanken fri. Att känna och våga ta åt dig av de insikter hjärnan finner när virrvarret av senaste årets intryck banas ut. Var gång vet jag ej var det ska leda, även om jag har en aning. Även om jag blir överraskad blir jag ofta ej förvånad.
Från toppen av Sverige är det lätt att sätta sig själv i perspektiv från tillvaron nuet, och återfinna målmedvetenheten.
Utförligare tankar här.
Facebook skrämmer skiten ur mig. Samtidigt går det lyckorus genom kroppen när de visar vad de gör, likt igår under f8 – Live. Facebook är från nu en känslomaskin, du ska inte märka att du använder det – Men det kommer att ändra ditt beteende. Om ej tidigare träder vi nu i det virtuella verkliga nuet.
Jag, och framförallt mina vänner, ställer mig ofta frågan ”Vad är verkligt?”
Det har inte varit någon fråga om att sociala nätverk likt Facebook gör det lättare för oss att hålla kontakt med människor vi känt sedan tidigare, men det gör det också lättare för oss att lära känna varandra. Något som tidigare krävde timtal av fysiskt umgänge och muntliga samtal. Medium som Facebook har hittills effektiviserat processen från mötet och studerandet av individen framåt. Med nya Timeline vill Facebook även göra det lättare för oss att dela med oss av vår bakgrund. Dessutom ska vi inte längre behöva ”gilla” utan det ska räcka med att ”göra” för att vi ska kunna exempelvis lyssna musik eller se en film tillsammans – Utan att vara tillsammans.
Till och med jag får känslan av att vilja sätta ner foten och skrika ”Stopp!”
Jag vill hänga såhär:
Jag är något skadad. Jag jobbar med att studera sociala nätverk och spenderar dagarna till att försöka utläsa beteenden och dess mekanismer. Jag inser att inte alla går med telefonen framför näsan 70 % av den vakna tiden, och jag önskar alla att inte bli som jag, men även jag vill koppla ner. Jag vill umgås i den fysiska världen och jag vill inte att ALLA ska veta vad jag gör HELA tiden. Anledningen är främst att jag hellre vill bli lärd känd i den verkliga världen, snarare i mitt virtuella jag.
Frågan återstår; Vad är verkligheten? Jag vet inte, vi får se snart.
Det som gör mig mest glad är att vi som arbetar med att ta fram dessa fantastiska sociala appar som gör vårt virtuella verkliga nu blir lite mer intressant måste gå tillbaka till grunden för att förstå varför vi beter oss som vi gör – och skapa med eftertanke därefter.
Vad än som påstås, vilken utveckling som än sker, är det viktigaste att komma ihåg att
”Sociala Medier handlar om Människor”
Om detta skrev Christian en grym post om igår: ”Grundkurs i Sociala Medier för Entreprenörer” LÄS!
Detta inlägg avslutas bäst med ”Somebody’s watching me” – Rockwell
Trygghet – Ekonomisktrygghet eller känslomässig trygghet. Känslan av Trygghet är något samtliga av oss brottas med. Vissa av oss söker det mer än andra, medan somliga hävdar sitt oberoende. Vissa av oss strävar efter att känna sig nöjda, medan somliga upplevs som rastlösa. Trygghet och Rastlöshet kan vara två motpoler som drivs av självuppfyllandet i en oändlig cirkel. Ena stunden söker vi trygghet, när vi upplever trygghet gör våra självuppfyllande känslor att vi upplever rastlöshet och vill söka oss vidare.
Personligen är jag livrädd för ”Att ha det skönt”. ”Att ha det skönt” kan enligt mig förknippas med att vara nöjd. Nöjdhet gör dig stillastående och stillastående vill jag inte vara. Dock behöver inte trygghet vara samma sak som att vara nöjd?
Att definiera trygghet”Trygghet – något som ger en känsla av välmående och säkerhet /bland vänner eller i samhället/”
Trygghet är ett mentalt tillstånd – Det kan skapas var som helst. Ofta vill vi förknippa trygghet med ett skydsnät av människor, ting, avtal och pengar. Vi vill bunkra upp en packning av saker som gör att vi känner oss trygga, efter som det är den lätta vägen att gå. Dock tror jag att känslan av trygghet skapas genom mognad och om du lyckas skapa Trygghet inom dig kan du ta med dig tryggheten överallt – Med så lite packning som möjligt.
Jag säger inte att vänner och familj inte är betydelsefulla, och jag tror inte att någon kan säga det. Däremot får det inte begränsa oss, eller stoppa oss från att göra vad vi tror på, vi måste hitta balansen mellan det bekanta och att vara dumdristiga.
Mitt mål har varit att förknippa min trygghet med så få ting som möjligt. Något som ibland kan göra mig väl impulsiv och drastisk. Med rädsla för att bli stillastående kan jag ibland vällja att röra mig från platser.
Trygghet för mig är insikt – En insikt om mod. Att se mönster för hur din väg kan banas. För mig är trygghet att mogna.
Jag har börjat finna trygghet inom mig. Jag inser mina kvaliteter, kunskaper och framförallt drivkrafter. Viktigast för mig i sökandet efter det jag aspirerar att bygga min trygghet kring är att veta att jag kommer att se till att det jag vill att ska hända händer. Jag har gjort det förut, och jag kan göra det igen, många gånger.
Vad jag däremot brottas med är insikterna, de kommer inte lika ofta som jag vill att de ska göra. Jag är välsignad med en hop med beundransvärda människor som står bakom mig, knuffar på mig och säger ”Kom igen nu Sara, hoppa! Du kan! Gör det nu, våga!” – varpå jag är oförstående över vad de menar och vad de vill. Jag måste vilja, jag måste förstå och se mönstret. Kanske är min tankeprocess alldeles för seg, men jag tror att det handlar om mognad.
Kanske behöver vi ibland en spark i baken, men vi får inte vara beroende av den. Insikten om förändring måste komma ur oss själva. Jag måste bli modigare. Så, hur blir du modig?
Att hävda sitt oberoende av trygghet vore fel, samtidigt som det inte är förskräckligt, farligt och fel att vara Nöjd. Det handlar om att våga ta tillvara på sina möjligheter, att våga utnyttja sin potential och att våga vara sitt bästa jag – På lång sikt och kort sikt.
Tack theskyisthelimit.se för insamlingen av Inspirerande bilder
I högstadiet tog vår klassföreståndare Anders regelbundet upp en diskussion kring blåa och röda pilar. Med denna diskussion han ville komma fram till att det var enkelt att göra tillvaron lite bättre. Genom att ha blåa och röda pilar i åtanke skulle vi tänka på vilken attityd vi sända ut i vår omvärld; Blåa pilar – irritation, aggressivitet och bitterhet, eller Röda pilar – Omtanke, positivitet och inspiration. Den pil vi sände ut skulle också ha betydelse för hur vi blev bemötta. Lite som ”Pay it forward”
Detta tänker jag på ibland, mer ofta när det drabbar mig än jag drabbar andra.
Några exempel:
Var morgon cyklar jag. Jag är därmed ett med kriget mellan bilister, cyklister och fotgängare. Jag genar på en enkelriktad väg på snariga Östermalm. En taxibil parkerar på cykelbanan, smäller upp dörren framför dig och hånler, en personbil har parkerat på lastplatsen och lastbilen parkerar i cykel filen – Jag struntar i att släppa fram en fotgängare på övergångsstället… osv. Detta resulterar att min ilska byggs upp på vägen till jobbet, innan dagen ens har börjat, och tar med mig känslan in till jobbet där problemen hopat sig i mail-inboxen. Detta byggs på till en kollega säger ”Fan, bra jobbat Sara!” eller ”Vad snygg du är idag Sara” - Och jag börjar sprida röda pilar istället.
Igår snäste jag onödigt itagande åt en säljare av bidragstjänster när jag stressat sprang till tunnelbanan. Jag märkte att hon tog illa upp eftersom svaret blev ”..ok? tack.” Imorse var kassörskan onödigt kort när jag glatt köpte frukost på Ica. Jag mindes då den vänliga säljaren som verkade för en god sak. Tänk om detta var säljarens väns syster? Och jag hade fått tillbaka min egna blåa pil?
..du känner säkert igen dig.
Om världen består av blåa och röda pilar är lösningen enkel; Vi måste bli bättre på att PEPPA varandra!
Låt oss skapa lite social media-awesomeness…
Nu är det dags att vi använder våra verktyg till något bra, som Social Factory också skriver idag.
- Jag har två uppdrag till er.
Uppdrag 1, gör såhär:
1. Skicka en tweet att du antar utmaningen och tagga den med #pepp - Då kommer vi alla hålla koll på att du håller ditt löfte!
2. Var gång du uppmuntrat en kollega/kompis/familjemedlem/främling berätta hur och tagga den med #pepp (Twitpic:a gärna!)
3. Håll koll i taggen och inspireras av andra!
Uppdrag 2:
Gå med i gruppen ”Fuck Jantelagen!” och berätta varför du är bäst! Du kommer inte att ångra dig, du kommer bara att le.
Tänk vad val av ord kan betyda. Problem eller möjlighet? Mindre bra eller dålig? Jag blir mer en gärna kallad pretto om jag får använda ord som fantastisk och underbar och fokusera på det som är bra. Om att vara pretto innebär att jag mår bra i magen, hanterar stress bättre och blir mer produktiv kategoriserar jag mig mer än gärna som det!
Länge leve superlativ och Anti-Jante!
Nu säger jag som Martin:
Snart ett år har jag verkat i reklambranschen och det har gett mig många nya insikter om hur samhället fungerar. Resumé skrev tidigare i veckan om en undersökning som hade gjorts vilken visade att reklamare var den yrkeskategori som kände sig mest som en bluff. Jag förstår känslan, men vid vidare eftertanke känner jag inte igen mig.
Jag jobbar med människor, sånahär människor:
Fantastiska saker kan skapas med drivkraft och geniunt engagemang. Vissa anser att jag är väl envis och står fast vid min åsikt och hopp om att lyckas skapa ett mervärde bortom det komersiella yttre. Detta väcker även engagemanget hos mig. När jag arbetade med Entreprenörsjakten bestod min drivkraft av 65 % övertygelse om att göra skillnad, 40 % att få jobba med människor som i filmen ovan och 5 % meriter/betalt.
Frågan kvarstår: Varför skapa denna typ av kampanj?
Många säger: ”Jag har inte sett kampanjen alls!”
Mitt svar är ”Det är inte så konstigt, större delen av kampanjen är osynlig, den händer antingen i luften emellan oss eller inom oss själva”
Som smartskafteten Adrian och Ludde sa; ”Lyckas vi med den här kampanjen ska du inte ha sett den”
Det här projektet är så på riktigt som det kan bli, även om det låter lite diffust att ett stort internationellt varumärke som Pepsi skulle ägna sig åt ”idéer” istället för att prata om cola. På Pepsi.se rullar utmaningarna och idéerna som kommer in rör nästan allt – från det lilla till det stora. Och vi som jobbar med det träffar deltagarna/ungdomarna/användarna på riktigt, i våra sociala media-kanaler OCH ute i verkligheten.
Vi åkte exempelvis på Roadtrip för att träffa ungdomar och se vad de vill förändra, på vägen förändrade vi även deras tillvaro litegrann.
Del 1:
Del 2:
Det är många parter inblandade i projektet, och Fryshuset är en av de vi jobbar med dagligen. Fryshuset är en plats dit man kommer för att få hjärtat fyllt av hopp och se passionen blomma. Där överskuggas problemen av självklarheten till lösningar och alla är välkomna. Ungdomarna du möter där är lite gladare och har lite bättre självförtroende och personalen är lite mer engagerade. Har du inte varit där bör du be om en rundtur.
Såhär såg det exempelvis ut när vi hade idéaudition och Fryshusets ungdomar fick visa upp sina talanger:
Fryshuset är inte den enda partnern till Pepsi Refresh. Under projektet har flera varumärken/företag involverats vilka alla visat stort engagemang för olika samhällsfrågor, alla med den gemensamma nämnaren att vilja ta tillvara på de ungas idérikedom. Jag hoppas det lyser igenom, åtminstone inger det mig en tro på det goda i världen.
Det här med att ha ”kändisar” som ambassadörer för ett varumärke har jag alltid tyckt är något märkligt, åtminstone tills jag fick möta de involverade profilerna i det här projektet. Deras genuina engagemang i de deltagande i Pepsi Refresh och jag kan fortsätta mina avslöjanden med att de samtliga är inne på ”hubben” (pepsi.se var dag för att få energikickar och har kontakt med de finalister de fått möta hittills för olika samverkanspunkter.
…och vinnaren?
I juni hade vi även lika skoj som ovan. Då korade vi vinnaren i Refresh Street Music. Killarna bakom Pepsibilen gör mig så glad!
Att dessutom få göra allt detta på en arbetsplats som är bättre än många gör allt ännu bättre. Honesty-gänget är helt fantastiska och det är en fröjd att få gå till jobbet var dag. Var och en har en anda av att alltid göra lite bättre, lite mer, inte bara för kunden utan slutkonsumenten. Framförallt så bryr de sig om gänget, att var och en av oss ska må bra och vara sitt bästa jag. Det gynnar ju oss alla.
Så till mina branschkollegor;
Känn er inte som en bluff, vi skapar förändring i/hos människor. Om du ändå gör det – Kom till oss istället.
Handen på hjärtat – En viral uppstår i de flesta fall inte av internetsamhällets magiska kraft helt naturligt. Ofta krävs en kickstart med hjälp av köp eller fusk. Att sprida med hjälp av rolighetsteorin är svårt, men att sprida med hjälp av det på riktigt bra innehållet och karisma är svårare.
En naturlig viral uppstår när:
Jag tror inte att någon som var uppkopplad under gårdagen lyckades missa det här klippet: ”Det är ok att känna” av Ung Cancer
Det här filmen har alla rätt. Den är oerhört välgjord, enkel, inte för lång. Den börjar med att få oss att känna igen oss, jag skulle inte ha blekt håret eller borde inte solat solarium. Sedan berättar den något gripande som är både skrämmande och bekant, det får oss att inte bara tänka på oss själva och situationen här och nu utan även våra med människor. Det är ok att du känner såhär får du veta, det är skrämmande. Därefter avslutas filmen med leenden och trots att du är vemodig känner du hopp. Du kan göra något.
Vad jag vill att du gör nu, nu är jag lyckats lura dig att läsa det här inlägget, är att sprida filmen och följa Ung Cancer på Facebook och Twitter
I ett år har jag varit någon annans, det betyder att jag varit kontorsbunden nu i ett år. Jag som är van att lägga laptopen i knät så snart jag kommit ur duschen på morgonen och jobba till jobbet är gjort, eller alltid har datorn i väskan för att kunna smälla upp den på ett fik/en gräsmatta mellan möten, har haft lite svårt att anpassa mig till kontorslivet. Jag älskar att vara omgiven av kollegor, men ibland känns detta leverne gammalmodigt och ineffektivt. Att bryta upp från arbetet, för att infinna sig på en annan plats en viss tid för att fortsätta med samma uppgifter, skapar o-flow och gör att vi tappar saker på vägen.
Dessvärre finner jag ingen lösning, vi är få som kan leva i vår laptop. Vi behöver i de flesta fall jobba nära våra kollegor för lyckade projekt och många mår bra av att ha en fysisk plats kopplad till sitt arbete. Att ha ett skrivbord som är din plats bidrar till att du känner dig som en del av din arbetsplats och skapar således trygghet och ett generationsskifte krävs innan vi kan ha öppna arbetsplatser utan personliga skrivbord.
Hur skulle du vilja ha ditt ”kontor” i en perfekt värld?
Hur många gångar får du frågan; ”Hur tjänar jag pengar på sociala medier” ställd av en individ i hopp om att kunna skaffa sig en liten sidoaktivitet som kan liknas vid ett extrajobb. Mitt egna svar är i de flesta fall att det tar tid att tjäna pengar på sociala medier, och en hästinsats krävs för att nå fram.
Sociala medier är dyrt. Det är definitivt inget gratis medium som snabbt kommer att ge dig återbäring för din insats. Det kommer dessutom bli mer svårt, och krävas mer medel, för att få effekt i takt med att användandet ökar. När du verkligen vill satsa mer än ”kul att testa på”, ”se vad som händer” eller ”alla andra är ju där” krävs ett ordentligt engagemang och en högre insats.
Att som individ eller förening ge sig ut i sociala medier är särskilt gynnsamt - Vi vill prata med människor, inte organisationer. Däremot är det ”dyrare” för dessa att satsa på sociala medier (procentuellt sett). Har du egentligen ingen inkomst eller direkt försäljningskopplig med din aktivitet kan du förmodligen nå återbäring först på lång sikt. Större organisationer däremot är vana att hyra in konsulter, köpa marknadsplatser och att jobba med PR. De har dessutom ofta budgeterat för att kostnadseffektivt driva trafik genom köpta medier.
Research – Antingen gör du det själv, vilket är tidskrävande, eller så betalar du någon annan för att göra det. Du behöver kartlägga nätverk, hitta peers och framförallt hitta innehåll till dina aktiviteter. Min icke överdrivna gissning är att du behöver lägga uppåt 20 timmar i veckan på detta när du börjar med din aktivitet. Du behöver lära dig språket, känna av trender och bygga dig ett gäng. När någolunda mättat sökandet kan du använda dig av dina listor och arbetetsintensiteten avtar.
(Behöver du research? Kontakta mig. I’m the master)
Kommunikation – Oavsett om du är en guru på att kommunicera eller har lätt för att skriva så tar det tid att vara aktiv i de nätverk/medium du har att tillgå. Även om du har en research till grund finns det flera parametrar du ska matcha. Att skriva bra texter med bra innehåll tar tid, att redigera en film och få till de bilder som lyfter dina inlägg likaså. Även om du finner hjälpsamma verktyg för att samordna och bevaka din kommunikation bör du planera de olika kanalerna enskilt, och anpassa vad du skriver för var enskild kanal.
Visuellt – Kan du inte koda eller designa själv kostar det en smula att skaffa sig en egen visuell profil. Även om inte det yttre är allt är det en möjlighet att särskilja dig från standardformaten, och att särskilja dig vill du.
Även om sociala medier är dyrt ändrar det spelplanen och ger de oss mindre aktörer möjlighet att klättra i hierarkierna då vi på flertalet sätt kan bygga förtroende för vår omvärld. Exemplena på de som lyckats skapa sig en profil utan medel/”fusk” är få. De som lyckas är extremt duktiga på människor och sociala medier. Deras intresse för mediet är oerhört stort och de lägger framförallt enormt mycket tid på att lära och utveckla sin aktivitet.
Är du en individ som vill skapa dig en online-personlighet eller en förening som vill . Samla dig goda vänner som kan bygga åt dig, var beredd på att betala dem en smula. Var framförallt intresserad och ta dig tid att läsa/göra research.
Jag återkommer med goda exempel..
I en roll som sociala media-taktiker är det mest fina du kan få uppleva att hitta mönster. Det är lite av den superkraft du måste ha om du jobbar med dylika uppgifter. Att se vägar som banar ut sig, och det vackra mönstret som träder fram när kartan blir självklar, gör att det bubblar varmt inombords. Det är då jag gillar mitt jobb.
Då är det bara sikta och skjuta!
…och vänta på att kurvan börjar dra uppåt.
I min semester och bortkoppling har jag bara spenderat en kort stund med Google +, och skulle vilja säga att vi än så länge bara har en ytlig bekantskap. Dock får denna ytliga bekantskap mig att vilja börja använda Internet för min egenskull igen, efter en vår av impression-overload. På riktigt tror jag att Google + kommer att ändra mitt beteende i sociala nätverk.
Varför?
Det är lätt och användarvänligt.
Jag, likt många i min generation, lider av sociala media-damp. Vi vill dela allt med alla. För att hantera detta har jag tidigare försökt att särskilja mina typer av kontakter i de olika sociala nätverken, såsom Twitter, Facebook och Linked-in. Att skapa kategorier, listor etc. i samtliga av dessa verktyg har varit för bökigt och jag har ansett det inte vara värt mödan. Jag är en lat användare. Därför gläder det mig att Google + gör det så lätt för mig.
”Cirklarna” finns på rätt plats, Facebooks motsvarighet ”Grupper” är ivägen. När jag nu var gång jag delar, på ett och samma ställe, kan välja vilka som ska få ta del av informationen/materialet får jag lust att mer noggrant planera min aktivitet. Jag kommer att kunna leva ut ”mina jag” på ett samlat ställe, istället för att tvinga mina vänner ta del av för dem ointressanta bloggposter på Facebook eller låta Tweeps ta del av personliga insikter på Twitter. Därför tror jag att jag och många kommer att mogna i vårt internetbeteende på Google +, till mångas stora glädje.
Dessutom är det snyggt och lätt att överskåda flödet och konversationer.
Jag är även vän av Googles andra verktyg (Gmail, Docs, Reader och Calendar) och med ett socialt nätverk som komplement blir alla Google-verktyg på riktigt som ett. Visserligen bidrar även Googles nya uppdatering till att upplevelsen av att arbeta med dessa är nu helt annorlunda.
Framförallt får Google + mening för mig med sin app. Den är gudomlig i jämförelse med de flesta android-appar. Att dela är superenkelt, och att välja cirklar att dela med är ännu enklare.
Det finns många verktyg/tjänster/nätverk som skapats senaste åren. Bra och kvalitativa sådana. Dock finns få som jag ansett ha haft tillräckligt stor volym för att jag ska vilja sätta mig in i och använda dem. Ofta har det varit mitt Twitter-nätverk som även funnits där, och vill jag göra annat än att spamma så har dessa inte tillfredställt mig. Med Google + ser jag potentialen att även få in mina andra världar. Så, snälla kompisar: Kom hit!
Dags att fördjupa sig.
Next mission: Testa hur Google + kan bidra till förändring i söket. Moahaha.
© 2012 Sara Öhman. All Rights Reserved.
Powered by Wordpress. Designed by 
Senaste kommentarer