Wazup Öhman? – 5 minuter för eftertanke

Är du aktiv som jag med att berätta om vad du gör i sociala medier så har du även förmånen att ha många som följer dig och engagerar sig i din utveckling. Det här inlägget är till er som undrar hur det går. Det är ju nämligen lätt att tro att jag alltid springer runt med en svart låda och bara äter pulverbaserad föda mellan träningspassen samt fånar mig på Snapchat.

Vad Sara Öhman gör just nu

>> Konsulterande – Ja, detta är fortfarande min huvudverksamhet. De allra flesta som följt mig vet att sociala medier har varit/är mitt huvudämne. De senaste 4 åren som frilans har jag ändå fått göra så mycket mer än sociala medier. Jag har jobbat mycket med köpta medier, produktionsledning av digitala content kampanjer och övergripande digital strategi. Mitt vanligaste uppdrag är fortfarande omtag kring en kommunikationsplan för att förbättra engagemang i sociala medier, mest ofta innebär det både kreativt arbete men även organisering av resurser. PS. Du får gärna anlita mig. Jag kan nämligen väldigt mycket om mycket, särskilt kommunikation, digitala strategier och e-handel. DS.
>> Undervisning – Den senaste tiden har jag spenderat rätt mycket tid på Medieinstiutet där jag varit inne i 5 klasser och undervisat om content marketing, sociala medier (organiskt + annonsering) och e-postmarknadsföring. Nu senast har jag även lagt upp hela kursen digitala affärer. Det är otroligt givande att vara med i så många människors utveckling och behöva både hålla ett övergripande perspektiv och samtidigt grotta ned i detaljer för att kunna ge eleverna den allra bästa starten på deras karriär i den digitala branschen (även om det är utmanande att lära känna 150 studenter över ett halvårstid).
>> Talare/moderator – Att stå på scen och ”showa” kanske är det roligaste som finns, näst efter att ta fram materialet till dragningarna. Det är något jag gör så ofta jag får chansen och maj kommer bli en riktigt rolig månad på den fronten! Just nu pratar jag mest om e-handel och nya kommunikationslandskapet (och kraven det ställer på innehåll).
>> Styrelsearbete – Jag har fått förmånen att vara med i Jelon AB (Calzessa, Urban Legs, Strumpbyxor.com och XL-legs) som mitt allra första styrelsearbete. Det är superintressant att få ett bredare perspektiv på framförallt e-handel men särskilt bolagsstyre överlag. Förhoppningsvis kan jag tacka ja till flera styrelseuppdrag framöver.
>> Nutribox – Nutribox är tjänsten jag driver tillsammans med Will & Skill. Det är självklart något som upptar mycket av mitt hjärta och min tid. Här får jag inte bara lära mig om nutrition och kosttillskottsbranschen utan jag får dessutom på riktigt större insikt hur det är att vara entreprenör och bedriva e-handel. Vill be alla entreprenörer och e-handlare jag pushat med ”nu släpper vi det bara!!” om ursäkt. Vill du se resultatet får du helt enkelt skriva upp dig på en prenumeration på Nutribox.se!
>> ”Träningsprofilen” – Mitt fritidsintresse som även hjälper mig bygga relationer för mina uppdrag samt Nutribox. Jag tror mig snart kunna klassa mig som aspirerande triathlet (så snart jag kan investera i en bra cykel). Detta tar mig även på andra äventyr, bl.a. är jag stolt över att vara anlitad profil för Hyundais senaste lanseringskampanj som presenteras i maj.
Personligen har jag varit rätt trött efter ett jobbigt 2015. Att upprätthålla kontakt överlag har varit lite kämpigt. Det positiva är att jag lärt mig om vikten av  ”down time” och återhämtning. Om jag får säga det själv är jag en riktigt trevlig och närvarande person att ha i sin bekantskap nu.
Du kan väl säga ”hej” eller något om det var ett tag sedan vi snackade! 

Tack för all er support/stöttande!

Vad skulle jag blivit utan er <3

 

Resultatet av 2012

20 000 facebookfans

5 nya bloggar

30 000 nya bloggläsare

1000 nya twitterföljare

150 sales via sociala medier

100 nya bloggkontakter

5 rikstäckande artiklar 

20 december 2011 skrev jag på för vad vi skulle komma att kalla SearchMe. 20 januari 2012 lämnade jag reklambyrån Honesty för att börja bygga den nya typen av konsultfirma där jag såg fram emot att skapa siffror jag kunde vara stolt över under 2012.  Hur gick det? Inte lika bra som jag hade hoppats.

Om jag ser tillbaka på mig själv för ett år sedan skulle jag fnissa åt mig själv när jag påstod att jag hajade det här med sociala medier. Jag hade jobbat för stora varumärken som Pepsi och Halebop, med storföretagsbudgetar, för att skapa effekt i sociala medier. Det var lite krångligt på den svenska marknaden, men vi nådde någon typ av resultat. När jag på SearchMe skulle gå all-in i sociala medier trodde jag att med en bra plan kunde kommunicera kärnan hos våra e-handlare. Ni hör ju själv.. Plan hos små entreprenörer där klimat och förutsättningar ändras ständigt? Dessutom upptäckte jag att den där intressanta kärnan i företaget först börjar intressant när varumärket börjar slå igenom, något det krävs en smula budget för. Nej, det här året har jag verkligen fått utmana mig själv och de sociala medierna.

Är det något jag ångrar 2012 är det att jag började året som en fegis. Jag var rädd att argumentera för budget och jag var rädd att bryta regler. Det gav mig en seg start och mina siffror hade varit helt annorlunda. Något jag däremot inte ångrar är att jag gick all-in i SearchMe, och därav tackade nej till många drömjobb under vägen. SearchMe-tiden har lärt mig mycket, jag har haft fantastiskt kompetenta kollegor både hos oss internt med även ute hos e-handlarna som jag lärt mig mycket av. Jag har lärt mig fantastiskt mycket, men nu är det dags för nya utmaningar.

Efter att ha träffat de flesta typer av företag och intressanta personer jag kan tänka mig, vilket nästintill krävt en hel månads heltidsaktivitet, har jag beslutat mig för vad jag ska göra härnäst. En julkaramell jag tänker hålla på ett tag till..

Att minnas 2012

E-handlarna 2012

Actionsportprodukter, glasögon, smink, leksaker och eventprodukter är vad som präglat mitt 2012. Medan våren präglades av lyxigt vackra solglasögon blev sommaren en tid för sminknörderi som sedan övergick till obotlig passion för träningsprodukter. Att lära känna e-handlarnas värld var fantastiskt lärorikt och just denna e-handelsfamilj med dess organisationer är vad jag främst kommer förknippa 2012 med. Tack eEquity, andmotion, Loveyewear, Parelle, Stor&Liten och Rollup-Kungen för alla lärdomar!

Konferenserna 2012

Nordic eCommerce Summit, emeet, ConversionJam och Sime var de konferenser som jag lyckades ta mig iväg på i år. Alla hade de sin charm med tillhörande lärdomar. Medan NES var ett uppstyrt nörderi i e-handel och emeet mer relaxat nörderi toppade ConversionJam specialist-skalan. Sime däremot var inte fullt så djupgående, men ändå mycket inspirerande. Mest givande i form av nya insikter måste jag säga att ConversionJam var för mig som rookie på området, medan  NES och Sime inspirerade mig allra mest. Det kommande 2013 tycker jag det är dags att jag ger mig utanför landets gränser, då jag känner mig allt mer sällan inspirerad.

Resan 2012

2012 blev ett resefattigt år, men en resa hann jag ändå med – Jag besökte Island med Annelie. Jag hade innan resan hört talas om Islands skönhet, men ändå hade jag inte kunnat föreställa mig hur fantastiskt sagolandet är! Fullkomligt förälskad blev jag i landet, maten samt Isländarna. En av de roligaste sakerna med resan var att lära känna Annelie bättre. Oerhört kompetent tjej och superdupervän.

Offentligheten 2012

Det är lite underligt hur jag lyckats skapa intresse kring mig själv de senaste åren och detta år 2012 måste detta intresse ha kulminerat. Expressen, VeckoRevyn och IDG är några av de rikstäckande tidningarna som jag figurerat i detta år, mest humoristiskt är att mitt privatliv nått störst spread. Inte så underligt kanske – Jag och Jesper är ett fantastiskt roligt par.

Bloggarna 2012

Det har återigen varit ett gott bloggår som medfört många härliga nya bekantskaper och fantastiska möjligheter. Skillnaden detta år i jämförelse med tidigare år är att jag fokuserat mer på att dela min egen kunskap, istället för att samla andras kunskap. Bloggåret går inte att se tillbaka på utan att nämna Sarasworkout, min träningsblogg som jag startade i oktober och som på bara några veckor blev en av Sveriges mest lästa träningsbloggar. Jesper och jag hade även en tur med vinbloggen Vinkritikerna som såg ut att bli en framgångssaga, men så tog tiden slut. Det är mycket möjligt att Vinkriterna dyker upp igen 2o12.

Jag helt enkelt  älskar bloggande.

Mina mest populära inlägg 2012

Jag vill avsluta mitt inlägg om 2012 med att visa upp min favoritbild från året, tagen av min nya bekantskap för året Linda. Trots kärlek för jobb och bloggar är Jesper ändå viktigast.

Gott nytt 2013!

 

Varför jag Älskar Path

Path är superhärligt – Avskalat, intimt och mysigt. Det är jättesmidigt att dela det jag helst av allt vill dela, med de jag helst av allt vill dela till. Jag kan även välja att posta mina uppdateringar på Twitter, Facebook, Tumblr och Forsquare, varför jag också ofta väljer Path i första hand när jag ska posta något.

Mer om hur interaktionsdesignen i Path fungerar kan du läsa om i Jesper Bylunds blogg. Jag tänker istället återge min älsklingsupplevelse med Path: Att dela musik. 

Välj att posta

Välj låt, posta

Notis om att Jesper lyssnar på min låt

Nu lyssnar Jesper på en låt..

…så jag vill också lyssna på den.

Vill sedan såklart ha mer, kan därför välja att köpa (om jag skulle bo i USA, kopplat till iTunes)

Jag får även fram en topplista på vem av mina vänner som lyssnar mest på mitt favoritband. 

Härligt, eller hur? Vad tycker du om Path?

 

En hälsning från Fjället

Ge dig tillåtelse att släppa tanken fri. Att känna och våga ta åt dig av de insikter hjärnan finner när virrvarret av senaste årets intryck banas ut. Var gång vet jag ej var det ska leda, även om jag har en aning. Även om jag blir överraskad blir jag ofta ej förvånad.

Från toppen av Sverige är det lätt att sätta sig själv i perspektiv från tillvaron nuet, och återfinna målmedvetenheten.

Utförligare tankar här.

 

Tankar kring Trygghet

Trygghet – Ekonomisktrygghet eller känslomässig trygghet. Känslan av Trygghet är något samtliga av oss brottas med. Vissa av oss söker det mer än andra, medan somliga hävdar sitt oberoende. Vissa av oss strävar efter att känna sig nöjda, medan somliga upplevs som rastlösa. Trygghet och Rastlöshet kan vara två motpoler som drivs av självuppfyllandet i en oändlig cirkel. Ena stunden söker vi trygghet, när vi upplever trygghet gör våra självuppfyllande känslor att  vi upplever rastlöshet och vill söka oss vidare.

Personligen är jag livrädd för ”Att ha det skönt”. ”Att ha det skönt” kan enligt mig förknippas med att vara nöjd. Nöjdhet gör dig stillastående och stillastående vill jag inte vara. Dock behöver inte trygghet vara samma sak som att vara nöjd?

Att definiera trygghet

Trygghet – något som ger en känsla av välmående och säkerhet /bland vänner eller i samhället/”

Trygghet är ett mentalt tillstånd – Det kan skapas var som helst. Ofta vill vi förknippa trygghet med ett skydsnät av människor, ting, avtal och pengar. Vi vill bunkra upp en packning av saker som gör att vi känner oss trygga, efter som det är den lätta vägen att gå. Dock tror jag att känslan av trygghet skapas genom mognad och om du lyckas skapa Trygghet inom dig kan du ta med dig tryggheten överallt –  Med så lite packning som möjligt.

Jag säger inte att vänner och familj inte är betydelsefulla, och jag tror inte att någon kan säga det. Däremot får det inte begränsa oss, eller stoppa oss från att göra vad vi tror på, vi måste hitta balansen mellan det bekanta och att vara dumdristiga.

Trygghet för mig

Mitt mål har varit att förknippa min trygghet med så få ting som möjligt. Något som ibland kan göra mig väl impulsiv och drastisk. Med rädsla för att bli stillastående kan jag ibland vällja att röra mig från platser.

Trygghet för mig är insikt – En insikt om mod. Att se mönster för hur din väg kan banas. För mig är trygghet att mogna.

Jag har börjat finna trygghet inom mig. Jag inser mina kvaliteter, kunskaper och framförallt drivkrafter. Viktigast för mig i sökandet efter det jag aspirerar att bygga min trygghet kring är att veta att jag kommer att se till att det jag vill att ska hända händer. Jag har gjort det förut, och jag kan göra det igen, många gånger.

Vad jag däremot brottas med är insikterna, de kommer inte lika ofta som jag vill att de ska göra. Jag är välsignad med en hop med beundransvärda människor som står bakom mig, knuffar på mig och säger ”Kom igen nu Sara, hoppa! Du kan! Gör det nu, våga!” – varpå jag är oförstående över vad de menar och vad de vill. Jag måste vilja, jag måste förstå och se mönstret. Kanske är min tankeprocess alldeles för seg, men jag tror att det handlar om mognad.

Kanske behöver vi ibland en spark i baken, men vi får inte vara beroende av den. Insikten om förändring måste komma ur oss själva. Jag måste bli modigare. Så, hur blir du modig?

Att våga.

Att hävda sitt oberoende av trygghet vore fel, samtidigt som det inte är förskräckligt, farligt och fel att vara Nöjd. Det handlar om att våga ta tillvara på sina möjligheter, att våga utnyttja sin potential och att våga vara sitt bästa jag – På lång sikt och kort sikt.

Låt oss vara Modiga och Våga!

Tack theskyisthelimit.se för insamlingen av Inspirerande bilder

 

Det händelserika 2010 – Ett år jag är evigt tacksam för

Ingen har haft ett bättre år än vad jag har haft. Det kan jag garantera. Det har varit ett hektiskt år med många snabba vändningar där möjligheter har kommit min väg på löpande band. Jag har tagit examen, flyttat, betat av spännande uppdrag och fått drömjobbet. Ändå har jag haft betydligt mer semester än föregående år. Värdefulla möten och minnen är många, och dessa är de viktigaste händelserna för mig 2010:

Entreprenörsjakten

Min plan var att dra ner på tempot och njuta av den sista terminen av Campus-livet. Det ändrades snabbt då jag blev manad att rycka in som projektledare för Entreprenörsjakten Växjö. (Läs min recension här) Jag ångrar inte en sekund att jag tackade Ja, jag lyckades ju samtidigt klara studierna och fick möjligheten att träffa en mängd intressanta människor. Dessutom lärde jag känna Växjö bättre. Jag älskar Entreprenörsjakten, det är så kul att se hur jakten utvecklas från år till år. 2011 kommer den bli massiv, bara häng på!

Entreprenörsstudenten och tillhörande uppdrag

Upplevelserna jag fick genom att driva bloggen Entreprenörsstudenten är sådana jag önskar alla. Det var häftigt att se något växa under pseudonymet och upptäcka vad bloggande kan tjäna till. Jag fick chansen att hålla föreläsningar, agera moderator och skriva intressanta artiklar, jag fick tillochmed vara programledare för direktsänd TV – något jag kanske inte fått gjort utan Entreprenörsstudenten. En trogen läsarskara växte fram, jag hoppas denna har följt med nu när jag försöker finna nästa kapitel för mitt bloggande – Då jag är Sara Öhman, punkt.

Uppsats och Examen – Sista tiden på Campus

Tänk dig att nå kulmen av att ha levt tre år i en bubbla. Så var det. Massiv ångest inför framtiden blandat med lättnad och glädje över att snart ta sig i mål. Jag låg bokstavligen och skrek av ångest. Att läsa en utbildning finns på Att Göra-listan för många av oss. Det tycks svårt, nästintill omöjligt, men det ska göras – och nu har jag gjort det! Jag avslutade min utbildning med att stänga in mig i några veckor och kvantifiera Twitter för att besvara frågan om hur entreprenörer kan använda sociala medier i Knowledge Management-syfte. Däremot bör jag härmed avslöja att jag misslyckades – min uppsats är ännu ej klar. Lite andra saker hände på vägen, förhoppningsvis finner jag tid att avsluta uppsatsen. För det kan vara den bästa som någonsin skrivits.

Till EBD:are och Campus-kids: Tack för allt!

Flytt till Stockholm

Plötsligt blev jag tvungen att flytta till Stockholm, något jag väntat på sedan jag flyttade från stan för 14 år sedan. Jag trodde däremot att det skulle dröja, att jag sakta men säkert skulle leta mig uppåt, kanske spendera ett år till i Växjö. Växjö är en underbar stad, nästan som den perfekta pojkvännen – Stabil men utvecklande och innehåller många bra förutsättningar att bygga vidare. Jag saknar stan och dess innevånare mycket – trots att jag trivs mycket bra i min nya stad.

Jobb – En ny era påbörjas

Anledningen till blixt-flytten var att jag blev erbjuden ett tillsynes drömjobb, inom det område jag så gärna ville jobba inom. Jag kunde inte tacka nej. Under de fyra månader jag jobbade där  fick jag lära mig en hel del. Intressanta insikter i arbetslivet,  hur människor fungerar, en hel del om hur jag funkar, men  framförallt om vad jag vill arbeta med.  Mitt arbete erbjöd ett smörgåsbord inom onlinemarknadsföring. Vissa saker intresserade mig och fick mig att inse min potentiella framgång inom dem – andra inte. Dessutom fick jag chansen att arbeta med ett av världens största varumärken, och några av nordens största onlineverksamheter. Det var riktigt coolt.

Det var någon mening med att jag skulle hamna där, för när jag slutade vid den anställningen öppnades precis en dörr på en annan plats, helt rätt plats – och där tänker jag spendera 2011. Mitt verkliga drömjobb som jag trodde det skulle ta mig 5 år innan jag fick jobba med det här. Klyschan ”Life is what happens when you are busy making plans” känns högaktuell.

Nyårslöften 2011

Lyckades jag hålla mina 10 budord för 2010? Kanske. Dessa är i alla fall mina nya nyårslöften.

1. Lita på mitt huvud och veta att jag KAN ta över världen

2. Eliminera lathet

3. Erkänna att jag har fel emellanåt

4. Minska egot

5. Hålla i pengarna

(Och några privata löften…)

Tack för 2010! Vi ses 2011! Här har ni lite musik att minnas från året som gått.

 

Förväntningar och fördomar – Stockholm

I halva mitt liv har jag varit bitter över att inte bo i Stockholm, och då har jag ändå bott i huvudstaden i nio år. Jag har fantiserat om vad jag skulle göra och hur jag skulle vara om jag bodde där, jag har sett det framför mig. Nu ska jag flytta dit och få uppleva det jag velat. Träffa intressanta människor, kunna handla specialiteter till hälsodrycker och maträtter, klä mig hur jag vill och ha en mängd med häftiga aktiviteter att välja mellan. Framförallt – ha ett spännande och utmanande jobb!

Men mitt sinne är tvetydig. Trots att jag ofta fått höra att jag inte passar i en mindre stad är jag en samhälls-/landsbygdsentreprenör som istället för att som andra handla ”eco-friendly” gärna handlar anti urbaniserings-friendlysamt förskräcks av att majoriteten av Sveriges främsta kompetens är centrerat i en stad. Jag tror jag bott för länge på landsbygden och mina förutfattade meningar därför är många.

Min främsta förskräckelse rör Stockholmarnas trångssynthet och ovilja att se utanför stadsgränsen. Jag pratade exempelvis med en bekant som var helt omedveten om de innovationssystem som finns i samhället för att stödja näringslivet, och då är denne ändå mycket intresserad av företagande och entreprenörksap. För att inte tala om alla gånger jag hört ”Jahaaa, Borlänge!” – Eh nej, Bollnäs. Min uppfattning är även att de flesta stockholmarna lever i sin egna ankdamm. Hur stor staden än är och hur många människor som än finns i staden verkar den egna kretsen bestå av den mentala eliten hos de flesta.

Förändring är inget som skrämmer mig. Nej, jag snarare är beroende av det. Dock kommer denna flytt innebära en total förändring av min livsstil. Det är inget konstigt för mig att jobba 16h/dag, även på helger, dock är skillnaden att jag inte kommer kunna bestämma själv över min tid. Jag har aldrig haft längre än 5 minuter till jobb/skola/träning/mataffär. Nu har jag 45 minuter till jobbet och möjligheterna till att hitta ett träningsställe utan att bli ruinerad  verkar mycket små. Jag tycker om att leva billigt, laga och äta min egna mat. Under mina två test-veckor i Stockholm kunde jag tillsist inte trycka i mig mer ute-mat.

Jag älskar drivna människor med ett genuint leende och jag tvivlar inte på att dessa finns att finna även i Stockholm. Jag hoppas på att få omge mig med dessa. Med ovanstående sagt måste jag säga att det bubblar i mig av längtan. Jag väntar på att bli bevisad att ha fel i många avseenden, lära nytt och träffa många nya människor. Jag vill bli bäst på det jag avser att uträtta i Stockholm och jag vill utveckla nya egenskaper. Jag förväntar mig att uppleva de Stockholms-känslor Lars Winnerbäck förmedlar i sina låtar.

Framförallt vill jag träffa dig, så hör av dig!

(Men har någon tips på träningsmöjligheter blir jag överlycklig)

 

Jag är ingen sport-tjej, men något har det lärt mig

Inlägg publicerat för Entreprenörsstudenten:

Jag är ingen sport-tjej. Nej, sport intresserar mig inte utan ger mig mest magvärk. Sport-människor kan spendera timmar på att nöta kast, slag och träna fysiken för att bli bättre, inte nödvändigtvis bäst utan bara bättre, för sig själv eller för laget. Jag skulle inte vilja påstå att jag saknar tävlingsinstinkt. Tvärt om. I många avseenden är jag sjukt tävlingsinriktad och kan börja bubbla av frustration om någon visar sig vara bättre på något än mig. Jag har bara aldrig haft sporten i mig. Lite lustigt eftersom samtliga i min släkt är sportintresserade och av en kusinskara på fyra söta individer är jag den enda som inte varit en talang i min gren. Ändå har jag försökt, jag hade en handbollskarriär på sex år, tränat friidrott i sammanlagt tre år, älskade basket och allt annat på idrotten – Men nej, annat har intresserat mig mer. Killar, musik, vänner och allt därtill.

I åldern 13-14 försökte jag lära mig att spela golf. Självklart var anledningen till detta främst en pojke, med en del hjälp av mamma och pappas uppmuntran som såg sin chans att återigen uppta sitt intresse de lagt ned då de fick barn. Det gick ok, jag tog det gröna kortet och lärde mig grunderna. Men ni som spelat golf vet att det som med alla andra sporter tar tid att bli bra, och i den åldern tålde jag inte att inte bli expert efter att ha slitit i en månad. Lite cred borde jag få ändå, när jag var 10år och beslöt mig för att lära mig spela tennis stod jag på gårdsplanen och slog i en vecka innan jag gav upp, sedan dess har jag aldrig hållit i ett tennisracket. Nej, sport likt det mesta i livet kräver tålamod.

En sak tog jag med mig från golfen. När man spelar golf får man lära sig att tänka på det där slaget som satt så himla rätt, föreställa sig hur det känns i kroppen för att sedan kunna upprepa det. Det är något jag använt mig av i flera avseenden i livet. Jag försöker ta de tillfällen jag haft en viss känsla efter någon typ av prestation och stoppar in det i ett fack. Kanske är det en lyckad presentation, en inlämnad rapport eller att ha gjort/utsatt mig för något obekvämt och skrämmande. Något som det efter att jag genomfört det låter likt golfbollen som träffar klubban – “klock“.

Mitt problem med min framgång inom sport är mitt kontrollbehov, kan jag inte allt kan jag inte säkra att jag ska lyckas med det. Dock tror jag att det går att träna upp enkelt genom att utsätta sig för alla möjliga osäkra situationer. Jag fann mig själv gå på en anställningsintervju, bli kallad till arbetsprov dagen efter och jobba mina två första veckor på samma ställe tre dagar senare. Ingen aning om var jag var eller vad/hur jag skulle göra. I varje steg tänkte jag “Okej, nu leker vi att det är Entreprenörsjakt, hur känns det i magen?” En situation då jag vågar gett mig på saker jag inte kan – och så löste jag uppgiften lugnt och sansat.

Jag har flera vänner som ifrågasätter varför man ska plugga, även nu efter utbildningen. De kan ha spenderat tre år med att lära sig verktygen, men känner inte tillräcklig säkerhet för att omsätta det i arbetslivet. Jag tycker att de tänker fel. Något jag upplever min utbildning gett mig mer utav än något annat är tålamod och självförtroende. Du ställs inför krav på att lära dig saker inom korta tidsperioder du inte kan något om vid starten, sedan är det upp till dig hur du ska göra för att uppfylla kraven. Visst händer detta inom flera avseenden i livet, men jag tycker det är särskilt påtagligt när du pluggar. Då spelar det egentligen ingen roll vad du pluggar bara du har någon motivation att lära dig det. Du kanske vill bli grafiker och rita snygga estetiska bilder, programmera system eller se sambanden mellan resultaträkning och bokföring när siffrorna faller på plats. Hursomhelst, när du börjar plugga förväntas du inte kunna något – men du förväntas lära dig allt. Du kan alltså inte ha kraven på dig själv att du ska vara expert på en gång.

På intervjun fick jag frågan: “Är du en av de knäppa personer som drivs av utmaningen av att inte veta hur du exakt löser en uppgift?” – Alltså hur jag hanterar kunskapsstress. Jag hade aldrig tänkt på det tidigare men: “Ja, ja, JAAA!”. Och jag vet inte om mitt svar blivit detsamma för tre år sedan. Utbildning ger dig även verktygen vilket gör att du kan känna någon säkerhet. Du kanske inte vet exakt hur den lösta uppgiften ska se ut, men du vet hur du ska göra för att ta dig dit.Vad som driver mig numer är det “klock” som består av det “Yes, jag klarar det här! Äntligen en utmaning!” (Vilket föregås av “Shit… ok.. jag har ingen aning om hur jag ska lösa det här, panik.. hur fasen ska jag lösa detta?”Kanske börjar jag bli vuxen.

Jag examinerade mitt vuxna tålamod nyligen då jag höll i golfklubban för första gången på åtta år. Försökte minnas alla tekniska angivelser jag blev given då jag lärt mig grunderna och återkalla minnet av den perfekta träffen för att sedan slappna av. Och vet ni vad? Jag träffade bättre än jag gjorde åtta år tidigare.

 

Sociala medier – kunskap eller kontext?

Jag har svårt att sätta fingret på vad jag kan när det kommer till sociala medier.  Kan jag något eller ingenting inom något så omfattande? Något måste jag kunna – för vad är det som gör att mitt nätverk växer och att jag allt lättare når fram med mitt budskap? Vad består kunskapen om sociala medier av egentligen? Kunskap om verktygen eller hur man kommunicerar? Ja, vad är sociala medier? Något du kan utveckla kunskap för eller en kontext du använder för att uttrycka din kunskap?

Jag ser inte sociala medier som något du kan ha kunskap om utan snarare som en kunskapskontext. Vilken vinkel du har på din aktivitet i sociala medie-rummet beror på syftet du har att delta: Marknadsföringssyfte, kunskapsgenereringssyfte eller kanske syftet att hålla kontakt med dina vänner. Inom kontexten av sociala medier gäller samma regler som i de andra rummen du befinner dig i för att uppnå ditt syfte. Förståelse för psykologi, gruppdynamik och kommunikation för är viktigt precis som när du agerar i andra rum .För mig är sociala media-rummet är multifunktionellt. Det innehåller torget lämpat för event, TV för att låta andra ta del av din aktivitet, konferensrummet för diskussion, brevlådan för reklam eller fiket för socialisering. Du anpassar de verktyg du normalt använder i dessa rum efter förhållandet i sociala medierna – men din kompetens är fortfarande densamma.

”Kan du sociala medier?”– Vad betyder det? Eftersom sociala medier för mig är något naturligt har jag svårt att uttrycka.  Tekniken för det vardagliga användandet är något som till och med min 80 åriga farmor är bekväm med. Så, vad är det jag kan? För mig är mina andra kompetenser mer betydande i mitt användande av sociala medier, oavsett om det gäller nätverksbyggande eller marknadsföringsrelaterande aktiviteter. Förmåga att uttrycka sig, kreativitet, engagemang och intresse – personliga egenskaper som öppenhet, hög moral och etik väger mer än kunskap om verktygen, något som också är svårare att lära sig och lära ut.

För många är sociala medier något märkligt och svårt och att kunna sociala medier är något eftersträvansvärt. Mitt problem är då följande: Mitt svar på frågan ”Kan du sociala medier?” blir ”Mjo, det kan jag väl.. men jag kan det här och det här också” Inte direkt säljande. Det är ju inte sociala medier jag kan, det är marknadsföringsstrategier, kommunicera, skriva och framförallt hur verktygen hänger samman.

Så, berätta för mig: Vad är det kunskap om sociala medier består av?