Digital Marknadsföring & AI

Kategori: Egen tid

Informationsstress – den nya folksjukdomen

Fredag betyder några timmar att ägna åt mina mer hjärnkapacitetskrävande intressen. Jag brukar gå igenom de bokmärken jag samlat på mig under veckan och försvinna bort i sociala mediers, kommunikationens och marknadsföringens värld.

I fredags så var detta ej fallet, istället tog min sambo med mig till sina föräldrar på Smålänska höglandet för att meka med bil, leka med djur och umås med familj. Där läste jag en insändare i tidningen Entreprenör om den nya folksjukdomen informationsstress. (Sida 61)

Villigt kan jag erkänna att jag endast läser 10% av all data (artiklar, böcker, blogginlägg etc) jag ”läser”. Något annat vore omöjligt. Jag är ständigt kontaktbar genom ca sju kanaler samtidigt som jag sitter och pluggar. (Och då använder jag fortfarande inte Twitter!) Min tro på att jag skulle kunna vara mer motståndskraftig mot informationsstress eftersom jag är uppväxt med denna företeelse börjar falna. Jag ska nedan presentera vad jag möts av varje gång jag återvänder till datorn (vilket är sällan eftersom jag ständigt har min lilla Acer Timeline i knät)

Alltså, en Google deskbar med mail och RSS-läsare, Skype och MSN med ett antal konversationer på min toolbar samt Facebook och mina två bloggars stats i webbläsaren.

Jag försökte förra veckan övertala min nya bekantskap Karin att skaffa Facebook, jag som i min värld inte kan förstå hur man inte kan ha facebook. Tänk allt som denna nyföretagare missar! Hon sa, som flera gånger tidigare, bestämt nej och gav mig en anledning som fick mig att vara tyst. Hon berättade om sitt tidigare användande av My Space och all den tid och energi den tagit av henne och hur hon ansåg vinsten vara mindre än ansträngning. Jag köpte det.

Detta för mig åter till min fråga; Hur tillgängliga och transparenta orkar vi vara? Hur mycket tid är vi villiga att lägga på att kommunicera med omvärlden? Jag har svårt att förstå den vanliga människans vilja till detta, det har jag skrivit tidigare.

Förr förra fredagen trillade jag över ett gäng inlägg som fick mig att förstå. Det handlar om kommunikation, människors vilja att samtala och att ha en stolthet för sitt arbete. De nya kommunikationssätten underlättar gamla behov och minskar samtidigt informationsstressen samtidigt som de ökar den. Visst har vi förändringsmotstånd inom oss men vi försöker också hitta nya lösningar på våra vardagliga problem.

Alla vill inte synas och visst medför det en hel del stress av att dela med oss av våra liv till främlingar (Jag är den som är först med att erkänna att jag ibland drömmer mardrömmar om att blogga) men att kommunicera med vår omvärld ger oss nya personliga möjligheter. Sociala medier kanske inte kan rädda företag från dåliga rykten, men de kan ge de anställda ett incitament för att få dem att motverka det. Oavsett om företag väljer att kommunicera med sina kunder så kommer kunderna kommunicera i de sociala medierna om dem. (Ett roligt exempel finner ni här.)

Nu återstår bara att få resten av världen att förstå. Alla inom den digitala mediavärlden som jag talat med nämner de traditionella medierna (dagspress och tv) som en ytterst viktig aktör för utvecklingen. Förra veckan var jag hemma och pluggade på förmiddagarna, detta är ofta förenat med Efter tio i bakgrunden. Förra veckan diskuterade Malou bloggande och webb-hat. Citatet ”Det är ju inte bara tonårstjejer som bloggar. Nej, det är ju politiker också!” säger det mesta om den debatt som ägt rum.

Jag hävdar fortfarande att Karin måste skaffa Facebook, men att jag själv måste ta någon timme ledigt varje dag.

2009-11-17
Världsrekordförsök i idéskapande – Växjö

Just hemkommen från världsrekordförsöket i Idéskapande känner jag mig inspirerad och sprudlande glad som få! Det var en underbar eftermiddag på Nätverket SIP och vi, ca 20st deltagare, lyckades generera 127st kvantitativa (och kvalitativa enligt oss själva) affärsidéer. Resultatet finner ni på Idepedia.

En stor eloge till initiativtagaren bakom Växjö-filialen Maja!

Förberett!

Maja förklarar konceptet!

Kreativitetsprocess à la Post-it metoden!

Idébildning pågår

Fikadags! Cornflakeskakor bakade av Maja, såklart.

Alltid lika inspirerande att få umgås med SE-studenterna, jag tror jag ska flytta dit.

Som om den här dagen inte kunde bli bättre så hittar jag ett paket i brevlådan när jag kommer hem! I detta paket ligger en bok, och inte vilken bok som helst utan Beautiful Business-boken! (Min sambo fick sig ett gott skratt när jag dansade runt av glädje i lägenheten) Tack Frida och Sofia! Jag ska rensa schemat ikväll och sträckläsa den.

Jag vill avsluta med en disclaimer angående föregående inlägg: Medelmåtta=Avarage=den vanliga människan/medborgaren.

2009-11-04
Kamp mot klockan

Det är inge konstigt med att det är utmaningen i att kämpa mot klockan som sporrar mig. Att skriva ett arbete och få det bra är ingen konst, men att få det riktigt bra när tiden är begränsad – det är häftigt!

En deadline är redan avverkad, en litteraturöversikt i Knowledge Management kl. 10.00 imorse. Nästa lite maffigare deadline stundar imorgon kl. 8.00, omvärldsanalys inom international business. Min första större rapport på egen hand, den ska bli sjukt bra. Jag har gått från drömmar om ett G till drömmar om ett VG. Informationen den har jag, likaså resurserna att slutföra det. Bara huvudet och energin är med!

Innan jag ger er denna veckas insikt om sociala medier får ni njuta av lite Campus-bilder

Det är inte alla Universitet som har ett slott mitt i sitt Campus

Underbara bron över trummen som gör vackra morgonpromenader möjliga!

Det är rätt kallt om morgornarna nu.

Bakom Campus finns naturen

2009-11-02
Halloweenfriande på Campus

Det är rätt speciellt att bo på Campus, det märker man särskilt vid högtider som Halloween. Så snart du lämnar lägenheten möts du av utklädda människor, var du än vänder dig. En till ytan liten stad med 5000 människor, bara ungdomar mellan 20-30år – deras bästa tid i livet. Igår hade alla tre studentpubarna öppet. Man måste leva, bo och våndas här för att förstå. En bubbla är vad det är.

Jag är lite ledsen för att jag inte vann bästa utklädnad, jag hävdar att jag var bäst.

Likheterna med originalet är slående, eller hur?

2009-11-01
Individualisten

Mitt sökande på mina drivkrafter fortstätter…

Det är helt underbart vilken access man har som student. Det finns en stor välvilja hos företagare/yrkesmänniskor att dela med sig av sina erfarenheter och jag suger in alla åsikter jag kan finna. Min sambo kallar mig en ”stor individualist” men med bara några månader kvar inom Universitets skyddade väggar och stor rädsla för att bli arbetslös eller i bästa fall arbeta i kundtjänst (Eller faktiskt, jag är hellre arbetslös än arbetar inom kundtjänst) så är det läge att fundera inom vilka områden/branscher man vill lägga sin energi.

Jag har kommit en bit på vägen, jag börjar finna mina passioner och kriterier. Jag vill:
○ Ha ett kreativt och utmanande arbete
○ Arbeta inom en bransch som ständigt förändras – snabbt
○ Arbeta med något som gör att företag ska främst anlita mig för mina kvaliteter och inte för det företag jag tillhör. (Gärna bådeoch)
○ Arbeta med något som kräver starka relationer
○ Arbeta med häftiga entreprenörer
○ Arbeta med att utveckla organisationer/verksamheter/företag
○ Arbeta med att bygga varumärken, identitet och image
○ Arbeta med något som gärna är globalt och digitalt
Ovanstående kanske minskar urvalet något, jag jobbar för att fylla på listan.

Snart ska jag tillsammans med min sambo bege mig på ett udda akademiskt spektakel –”Scener från ett familjeföretag” på Residenset i Växjö.

”Christine Tidåsen har forskat vid Ekonomihögskolan om familjeföretagets speciella utmaningar. Med hennes forskning som grund kommer skådespelare från Regionteatern att spela upp typiska scener från familjeföretag. Scenerna blir startskottet för spännande diskussioner i mindre grupper. Det blir också en paneldebatt om familjeföretagandetsvillkor.” – Ekonomihögskolans webb

Jag vet inte hur mycket det kommer att intressera mig, men jag hoppas att det blir hyfsad investerad tid. Om inte annat en annorlunda upplevelse mitt i mitt uppsatts skrivande.

Jag lovade ett inlägg av lillasysters upplevelser under mötet med samhällsentreprenörskapen, om detta skriver hon på Nätverket SIPs blogg.

Kraften i skrivandet har kommit mig åter och bokstäverna blippar upp i dokumentet med samma kraft som dropparna i Niagarafallen faller. Jag rekommenderar alla hemmajobbare att ha SVT24 i bakgrunden när ni skriver, tråkigt men allmänbildande. Jag själv snor användbara eleganta ord i debatten.

2009-10-28
World wide web – Bästa vän och värsta fiende

Varje måndag vaknar jag upp utvilad (eftersom det på något konstigtvis känns lite mer ok att inte vara lika produktiv och stressad på helgerna) vilket resulterar i insikter om lösningar på problem/uppgifter. Varje morgon börjar jag med att gå igenom utbudet i min RSS-läsare och andra favoritsidor. Somliga kallar det ”morgonsurfen”. Efter detta snurrar det till, tankarna och intresset drar iväg åt ett helt annat håll. Min nyvunna motivation för den egentliga uppgifter är åter försvunnen och nätets utbud hägrar mer.

Idag bestod motivationen av insikten att jag helt legalt skulle få surfa runt på Internetworld för att leta information om svenska företags digitala mediavanor samt kartlägga Sveriges största SEO-företag. (Känner du som läser till något skriv gärna en länk i kommentarsfältet) Detta tack vare den pågående omvärldsanalysen hos partnerföretaget. Det började med min önskan att definiera tjänsterna och aktörerna inom IT-sektorn och den digitala mediavärlden. Ett jätte jobb. Aktörerna säger sig jobba med allt från digitala medier till sociala medier, kommunikation, sökordsoptimering, webbutveckling, analys av webbstrategier, webbstrategier, marknadsföring och varumärkesbyggande. Att gruppera dessa och försöka förstå deras bakgrund är nog förvirrande, och vad som följer näst är att förstå hur verktygen hänger ihop. Information overload.

Istället för att jag försöker förklara hur det hänger ihop kan ni få göra en liknande resa i länkarna nedan. Jag läste nämligen (i en tidigare inspirationssnurra) ett inlägg om att länkandet skulle vara ett bra sätt att skapa utbyte med sina läsare och på samma vis som jag blivit inspirerad och vidarelänkad gör jag detsamma.
1. Introduktion till Sociala medier – toppenbra slideshow (som jag hittade på en ny favoritblogg) och ett bra klipp som säger nästintill detsamma.
2. Internetworld om företagschefers digitala mediaförståelse
3. Hur kommer det framtida varumärkesbyggandet se ut?

Vad som jag finner under mina inspirationssnurror är vad vi inte får lära oss i lärobänken – Men vad vi får lära oss i skolbänken är grunderna för att förstå vad det handlar om och ta åt oss av det väsentliga. Vi lär oss koppla samman, analysera, ha ett kritiskt öga och ifrågasätta vad vi läser för att sedan ta ut det bästa för att skapa vår egna insikt. Kunskap och information är makt. Jag letar försprång och att skaffa försprång är vad utbildning syftar till. (Vilket lite roligt för mig in på vår/EHVs kampanj för HT-09)

Jag tackar alla som skriver för ert intresses skull, eller som faktiskt gjort det möjligt att tjäna pengar på era tankar, för att jag får tillgå detta – helt gratis. Men detta för mig in på något som jag uppmärksammat under mina surfvågor på the world wide web – skrivandet och läsbarheten! Många bloggar är väldigt intelligenta men så svårlästa vilket gör att det inte är lätt att ta åt sig av allt användbart som står där. Bristen på läsvänliga bloggar är så otroligt tråkig, detta gör att jag tvivlar på den nya Ekonomihögskolans idé om modell för användandet av bloggar. Det är svårt att få bra bloggar genom att låta ”vem som helst” få skapa sin blogg. Jag är ledsen men jag tycker att många av de som skriver på Linnéuniveristets och driftig.nus bloggar inte alls lyckas skapa något intresse hos mig.

Alla kan enas om att engagemanget hos privatpersoner, företagare och organisationer för sociala medier är viktigt. Vi alla kan enas om att kunskapen om sociala medier är viktig. Men vad händer sen? Hur ska man urskilja sig och skapa kvalitativ kommunikation?

Jag försöker lära mig hur jag ska göra för att skapa en intressant, väl läsbar blogg med en stark röd tråd. Att hitta balansen är svårt. Förövrigt är det mest intressanta att se hur alla bloggare/företag på någotvis hänger ihop med varandra, är världen verkligen så liten?

2009-10-26
In i politiken

Nu ska jag ge mig in i politiken: Jag har de absolut lägsta tankar man kan ha om människor som ens funderar på att stödja Sverige Demokraterna. Vad i hela friden är det för samhälle vi lever i när sådanahär åsikter ens lyckas skapa en minsta lilla följeskara som ger dem medialt utrymme och gör dess existens nästan accepterad?!

Jag mår illa. Ta oss 40år tillbaka i utvecklingen bara, skäms på er medborgare!

Man kan fråga sig varför partier som detta växer fram och kan bli så stora? Det är klart att det finns ett stort missnöje i vårt samhälle eftersom det finns en längtan efter ”frälsaren” som ska lösa alla problem, därför väljer man att tro på den som talar till den ”vanliga medborgaren”.

Jag brukar normalt se det som positivt att små motståndare med flippade ideologier dyker upp eftersom de rör till det, skapar debatt och får utveckling att ske. (Typ som Anna Anka i jämställdhetsdebatten) I min hemstad Bollnäs startades denna höst en friskola på högstadienivå vars följd var att de mest uppskattade lärarna lämnade den kommunala högstadieskolan, något som upprörde många. När jag var på besök tidigare i år fick jag frågan ”Vad tycker du om det här? Det är ju skandal!”. Mitt svar löd ”Det här tyder ju på att den gamla högstadieskolan inte är OK och måste utvecklas, något den med konkurrens säkerligen kommer att göra. Jag tycker det är bra.”. (Det krävs ingen Einstein för att räkna ut) Detta skulle kunna vara gällande i det här fallet, politiken måste förbättras av den växande konkurrensen, men nej. Det här är farligt.

Det finns en alldeles för stor okunskap som är förenat med missnöje i vårt avlånga land. Alla letar någon att skylla på, alla söker det enkla sättet att snabbt lösa problemen. Vi befinner oss i en kristid precis som Tyskland efter första världskriget… och vad hände sen? Nej, det här är inte OK. Jag hoppas Sveriges politiker lyssnar till vad dessa *host*idioter*host* säger för att de med stor kunskap ska kunna möta deras argument, istället för att ignorera och kasta dynga på dem.

2009-10-20
Jante – ett påhitt

Alla tjatar om anti-jantelagen, att inte leva som alla andra och att stå för vad man tycker. Men om alla lever efter dessa ideal, är vi inte alla då jantar?

Jag undrar, vem är den där Janten? Inte en människa jag känner faller innanför ramen för jante.
– Inte min kompis Therese som trots hennes föräldrars råd målmedvetet strävar efter att bli barnmorska och kickar alla omvårdsflickors-ass på sjuksköterske utbildningen med sin naturvetarbakgrund.
– Inte min kompis Linda som slutade sitt fasta jobb som brevbärare för att prova på att sälja skönhetsprodukter på egen hand ett tag.
– Inte min lillasyster Jenny som trots sin spinkiga lilla kropp stöter kula och kastar diskus för att spöa de som är dubbelt så stora som henne.
– Inte min mamma som gick fullt ut för att vara chef över 10 envisa gubbar.
– Inte heller de som tar sig ur svåra sjukdomar, som är extra bra på sitt jobb, som pluggar för att utveckas eller som bryr sig extra mycket om sin omgivning är Jante.

Vad jag försöker säga är att göra vad man är bra på, våga och tro på sig själv inom någon del av sitt liv är något som finns hos de flesta av oss. Det behöver inte vara så extremt som att sälja allt man äger för att starta sitt egna bolag eller debattera i medier om ämnen som upprör en större massa människor – bara för att inte vara Jante. För mig är att vara Jante att gör precis det som väntas av dig, med andra ord så blir de som lever efter extremen just Jante. Det blir ut tjatat, jag orkar inte höra mer ”Gör vad du är bra på – tro på dina idéer”

Föreläsningarna med Bert Karlsson och Therese Albrechtsson var bra, de inspirerade och jag fick bekräftat vad jag egentligen redan vet. Men mer än inspirerad blir jag stressad. Jag tänker inte, som föreläsarna vill att publiken ska tänka, ”Kan h-n så kan jag”, jag tänker ”åh nej h-n är bättre än mig, varför är h-n där och inte jag?” Jag har därmed funnit en gemensam nämnare med dem som får mig att känna mig som en Entreprenör; Det är en tävling och jag vill vara bäst.

Min gud, Jon Bon Jovi, säger det bäst:
”Why would you beat yourself up like that? Beacause you wanna be the best, ofcourse! I don’t want to feel like anyone is going to do it better than me tomorrow.” – Jon Bon Jovi, intervju maj 2008

Lost Highway tour 2008, 16/6 Helsingfors, Golden Circle

2009-10-10