Sara Öhman

Jag märker ganska stora skillnader när jag arbetar med ett nytt projekt mot för föregående. Skillnaderna rör kanske inte organisering eller planering utan snarare stresshantering i problemlösning samt inställning till arbetsuppgifter. Jag blir mer sällan orolig när besked/svar dröjer och har en känsla för hur länge jag kan vänta med plan B innan ett problem blir kaos. Plan B och Plan C finns alltid välutvecklade i bakhuvudet likt den där projektplanslistan som förut var tvungen att ligga nedskriven på skrivbordet. Det går lättare, jag känner mig säkrare. Det gör både mig och de jag jobbar med tryggare.

Vad jag lärt mig om erfarenhet är:

Erfarenhet är att veta att man kan (och var man kan) vända sig för vägledning när förvirring är aktuell i tillvaron. Insikten av att du inte måste lösa allt, att du inte är dum om du ställer en fråga för att säkerställa att du uppfattat saken rätt

Erfarenhet har med inställning att göra. Vill du utnyttja varje tillfälle du blir given till att lära får du möjligheten att samla på dig erfarenheter, något som inte behöver vara självklart om du ”bara gör”. Genom att ständigt reflektera över vad du egentligen sysslar med växer insikter fram – insikter som ofta rör människor.

Erfarenheter handlar om det socialpsykologi – inte om kunskap. Jag skulle kunna utforma ett strategi-dokument och rabbla argument grundade i läroboken, men jag har ingen användning av det om jag inte kan läsa människors syn på betydelsen av de begrepp jag använder. Genom erfarenheter kan du sedan nyttja din kunskap.

Framförallt är erfarenheter lärdomen om hur du fungerar, vad du är bra på och mindre bra på – och lärdomen om att hantera detta! Dessutom kommer du genom erfarenhet kunna förmedla detta och därmed värdera din kunskap.

Vad tror du?