Sara Öhman

Jag blir varm i hjärtat när jag sitter och talar med driftiga tjejer som visar alla med en ”traditionell kvinnosyn” helt fel. Inget pluttinutt, ”jag känner”, ”det skulle vara bra om” utan ”jag tycker” . Unga tjejer som klampar in hos landshövdingar och säljer sina idéer, argumenterar med etablerade företagare och nästlar sig in i olika nätverk.

Vid sidan av mina studier är jag engagerad inom olika projekt etc. där deltagandet är överrepresenterat av tjejer. Antingen är vi driftiga tjejer galna CV-jägare som förstår hur mycket vi måste prestera för att jämställas med det motsatta könet eller så engagerar sig killarna inom fler kvalitativa områden. (Ex. arbete försäljning på något icke-specificerat företag) Hur som helst är det tjejerna som eftersträvar mest ansvar enligt min egna empiriska uppfattning.

Jag har inte ett jämställt tänkande, om jag ska vara helt ärlig favoriserar ofta tjejerna. Jag vill att unga tjejer ska få en möjlighet att utvecklas och bli motståndskraftiga i en framtid som inte alltid kommer erbjuda den möjligheten. (Jag vet att jag är fördomsfull och att världen är i förändring, men en bister syn på som väntar och bli positivt överraskad sedan är ett alternativ jag föredrar.) Detta är ännu mer fel av mig och jag går emot alla mina egna principer, jag förväntar mig mindre av de tjejer jag jobbar med och litar mer på killarnas kapacitet. Tjejerna ska utvecklas medan killarna inte behöver det. Hur går det här ihop?

Idag har jag spenderat dagen med Case-plugg, Europeisk konkurrens- och etablerinsrätts föreläsning på ”Svyska” (Vår föreläsare är tysk och har bara föreläst på svenska i några månader, svårt för en Hälsingestinta att hänga med då) och en välförtjänt lunchpaus på Café Tufvan. Helt ok. Till er som är avundsjuk på att jag får vara student vill jag meddela att jag inte får någon helg den här veckan. Deadline måndag.