Det talas mycket om de lata 80-talisterna just nu, en grupp jag själv tillhör så jag kan inte låta bli att känna mig träffad. Jag – lat? Det kan inte stämma.
Jag medverkade nyligen i ett livsstilsprogram på SR P4 vilka gärna ville diskutera detta ämne och därmed profilera mig som en individualistisk 80-talist utan någon som helst hänsyn till min arbetsplats. Mina tankar kring detta är många, är min generation verkligen annorlunda än föregående generationer? Vad skiljer oss åt och hur har det blivit såhär?
Det stämmer; jag är en individualist. Jag har viss misstro på arbetslivet och framtiden. Jag tror inte att man kommer någonstans utan mål och att man som ung bör göra sitt bästa för att skaffa sig så många konkurrensfördelar som möjligt om det så betyder att arbeta gratis åt olika organisationer eller näst intil bränna ut sig i eftersträvan efter erfarenhet. Jag känner igen den oerhörda deprimerande syn unga har på framtiden. Under min uppväxt/mognadstid i min hemstad Bollnäs, Hälsingland, var det få som hade en framtidsvision som involverade vad allmänheten ser som ”ett bra arbete”, man tog helt enkelt det jobb man fick och var glad för det. Att studera vidare skulle bara innebära en studieskuld, inget arbete och en förödande framtid. De skulle ses som lata om man ska tro kritikerna. Detta är inget konstigt, det är ingen som tror på vår förmåga att åstadkomma något vilket inte är underligt med tanke på att vi inte tror på oss själva.
Nu lever jag i en annan värld, i det andra perspektivet att se på 80-talisterna. Som student är jag omgiven av 80-talisterna som i sina egoistiska sinnen vill mycket och ser inga moraliska hinder för att få vad de vill. Vi är dessa som tror att det ska gå lätt att få ”ett bra arbete”, naivt.
Men nu är det så att köttberget, 40-talisterna, ska bort. Den sista generationen enligt mig som på något sätt kunde manipuleras in i att känna en skyldighet till sin organisation. Vilka som ska in är vi, den nya banbrytande generationen, och vad kommer hända då?
Jag gillar denna artikel http://www.e24.se/kvinna/karriar/artikel_1203191.e24 vilken jag känner igen mig själv mycket i. En tankeställare jag gärna tar mig.
Hur som helst, jag är en entreprenör som har en helt annorlunda syn på arbetsmarknaden. Vad jag tror på är vår förmåga att sysselsätta oss själva – och detta kommer i kommande inlägg.
Detta är bara en början på en stor förändring.
Just nu läser jag Gustav Fridolins bok ”Blåsta!”, om hur det gick till när min generation blev blåst och vilka konskvenser det fått/kan tänkas få. Fler tankar kring detta kommer säkert därför inom kort.