Digital Marknadsföring & AI
Min semester börjar lida mot sitt slut och likaså den tid jag gav mig att filosofera kring mina intressen. Jag plockade därför ihop ett kollage med vad jag kommit fram till.
Kl. 06.00 går mitt tåg imorgon från Bollnäs station där det förutspås bli -30c. Usch, åtta timmars tågresa med stor packning genom iskalla vintersverige.
Jag träffar ofta människor som blir imponerade av att jag snart tar examen. ”Vad kul att det går bra för dig!” säger de men jag tänker ”What?! Plugga är ju hur enkelt som helst” – Något alla i Sverige har tillgång till och enkelt kan genomföra. Tusentals studenter tar examen varje år, jag anser inte det vara att lyckas.
Jag upplever det som att jag fram till nu har levt i en trygg och enkel värld. Jag har haft en sysselsättning och ett skyddsnät som gett mig möjlighet att utforska mina intressen genom praktik samt genom att driva projekt utan inkomst. Det är nu the real deal väntar och jag måste hitta någon som vill betala mig för detta.
I min värld får inte så unga människor som jag jobb. I min värld, grundad i ett liv på landsbygden, är jag trots kandidatexamen i Enterprising and Business Development värd som bäst ett sälj-jobb de närmsta 5åren. I min värld kommer jag få leva på existensminimum och jaga praktikplatser i minst 5 år innan jag får ett arbete inom ett område jag vill arbeta. Missförstå mig inte, jag är beredd att utföra detta utan tvekan. Dock förstår jag inte den lätta syn så många har på vad som väntar efter studierna.
Min utbildning kommer med praktisk erfarenhet. Denna möjlighet har jag utnyttjat till max, upptäckarglöd, perspektiv och passion är mina främsta styrkor. Jag har inte bara läst utan även analyserat, diskuterat och lärt. Ofta får jag höra ”Du är fantastiskt driftig Sara, det kommer att gå bra för dig. Ett jobb kommer du ha lätt för att få.” Men vem är villig att anställa mig för min kompetens?
Det brinner i mig. Efter examen väntar världen jag längtat efter att få upptäcka.
Och fick jag en enda önskan vore det att bli tillräckligt kompetent för det här jobbet. (Digital Planner/Strateg, Digitas)
Nu kickade magkänslan in och min inspirationsnerv slog en dubbelknut. Ett klarare mål att arbeta mot.
Imorgon återvänder jag till Växjö, lite mättare och utvilad, samtidigt jobbar jag på med slutförandet av höstterminen. Om två veckor startar min sista termin på Universitetet.
Tanken slog mig vid en sessions filosoferande under ledigheten – Jag älskar att skriva och uttrycka mig i mina sakfrågor. Nästa sekund inser jag ”Jag är en bloggare.”. Jag får helt legalt uttrycka min åsikt och dela denna med människor som har samma intressen, det känns helt ok. Jag är tacksam för att jag får vara ung och passionerad i denna tid vi lever i.
Jag upprepar: Jag är en bloggare!
Farmor Anita är min bloggs främsta följare.
Bloggande i sakfrågor frambringas av passion. Passion verkar vara ett välanvänt begrepp den senaste månaden. Jag finner det nämnt som drivkraft hos flera av mina julkalenderbloggare och läser just ett inlägg där Judith Wolst diskuterar passion. I min blogg försöker jag dela med mig av mitt sökande efter min passion samt mina drivkrafter. Jag vill därför spinna vidare på mitt föregående inlägg och berätta om hur jag idag distraherat mig med att skriva jobb/paraktikplatsansökningar istället för att arbeta med min projektrapport.
I dessa jobb/praktikplatsansökningar har jag försökt beskriva min syn på marknadsföring, företag och projektledning, något som kändes helt rätt efter att jag läst tankar kring hur marknadsföring och kommunikation kommer att förändras under 2010. (”Sociala medier 2010” Kreafonbloggen och ”Brand and Communication Predictions For 2010” av Johan Ronnestam, bland annat)
Befriande är det ord som bäst beskriver mina känslor när jag läser detta. Jag känner att jag lever med precis rätt intressen under helt rätt tid. Mina värderingar, tankar och insikter kommer vara av stor nytta i den förändring som är beskriven.
Jag ser fram emot att utveckla mitt bloggande.
Men jag är en bloggare utan visuell identitet. Hur i helafriden ordnar man en egen profil i WordPress MU?
Har någon svaret tar jag med öppna armar emot det. Magkänsla har alltid varit mitt bästa mätinstrument. Jag är en såndär individualistisk och curlad 80-talist som naivt tror att dörrar kommer att öppna sig om jag gör det jag är bra på. Jag litar på mitt förnuft och mitt goda omdöme som jag fått av att alltid utvärdera mina val noga och av att studera min omvärld. Men nu har min magkänsla tappat sin magiska förmåga och har stött på problem inte ens denna klarar av att hantera.
Innan jag begav mig till Hälsingland för ”julledighet” gav jag mig tre veckor till att välja den passion jag ska ägna kommande arbetsliv åt. (-ish) Kanske satte jag ett något väl hoppfullt mål, för med en vecka kvar av denna tid är jag mer oviss än någonsin. Nu är det ju så att när man ligger med feber och ont i halsen eller i magsjuka, vilket varit fallet för 80% av tiden i Hälsingland, fokuserar man endast på att överleva dagen. Därför har inte jag lyckats hålla planen – delmålet att finna ämnesområde för vårens kandidatuppsats.
Jag har höga ambitioner för min kandidatuppsats – dels eftersom den ger möjligheten att producera något som jag kan bygga vidare på inför kommande arbetsliv och dels för att den äntligen ger mig möjligheten att vira in mig i det ämne jag finner mest intressant. Jag avser att leverera en uppsats som är nyfiken, nytänkande och nyttiggörande för många intressenter. (Likt Linnéuniversitetets anda) Ja, jag vill helt enkelt sätta en prägel på min vistelse i Växjö.
Att välja ett ämne innebär att välja bort minst ett annat ämne. Det vore enkelt om det inte fanns fler ämnen jag är passionerad för. Jag kastas i huvudsak mellan två områden – marknadsföring och kommunikation samt entreprenörskap och affärsutveckling. Marknadsföring är jag bra på, det är där det klickar. Jag har läst mängder, alltid studerat verkliga exemplariska och icke exemplariska fall samt drivit projekt inom området. Entrprenörskap finns i hjärtat, affärsutveckling är intressant.
Min fråga är därför; Om du hade möjligheten att skriva om ett hög aktuellt fenomen inom något av dessa två områden – vad skulle du skriva om då?
Detta är min förbannelse som en passionerad individ – att ständigt se planerna ändras och fokus variera. (Även om målen är desamma) Det bästa jag kan göra är att öva mig på att förklara vad jag vill, kommunikation är nyckeln till allt.