Oh my goooood! Jag har blivit utsatt för näthatet på Flashback! I tråden ”Vad är det med unga, drivna människor som får en att vilja spy?” liknas jag både vid Josef Stalin och Kissie (..trodde aldrig att jag skulle länka till Kissie) och tydligen får min klämkäcka pretentiösa attityd folk att vilja hosta upp den föregående måltiden. I arbetslivet kommer jag snart få mig en känga, om ens någon vill anställa mig – för självklart ser potentiella arbetsgivare igenom min naivitet och faller inte för mina superlativ. Ja, jag är ett typexempel på den mörka plats vårt samhälle är påväg mot.
Ehm.. ja.
Skämtåsido, detta är mest roligt och jag känner mig hedrad över att vara ett Anti-Jante exempel vars ord lyckas engagera människor. Jag upplever att jag har lyckats framställa mig precis på det sätt jag vill framställa mig själv genom att vara helt öppen och ärlig med hur jag tänker, tycker och känner med hjälp av att inte hålla tillbaka – Precis som jag tycker/önskar/vill att alla ska göra. Jag hoppas därmed att de människor som inte skrivit i den tråden känner agerar det motsatta och börjar berätta mer om sig själva, sina tankar och sina intressen.
Hell yeah! Jag har lyckats!
För mig personligen är det intressant att se hur jag uppfattar andras åsikter om mig själv då detta är de första yttranden jag möter av detta slag. Dessa åsikter långt ifrån hur jag ser mig själv, och jag tror jag personer i min omgivning vet hur mycket jag jobbat/jobbar. Jag tror även att de vet hur mycket jag gillar att uttrycka mina känslor med superlativ även AFK. Jag har svårt att hålla inne, och jag tycker inte att man ska behöva hålla inne bara för att inte irritera 10 % av omgivningen.
Pretentiös, klämkäck och naiv – jag är ledsen men det är inte så mycket jag kan göra åt saken. Jag tänker fortsätta skriva som det känns i bröstet. Frustration är inget jag vill leva med.
Länge leve Anti-Jante!
Länge leve Superlativen!
Länge leve Jag!
Vad tycker du?
Lämna ett svar