Sara Öhman

Entreprenörskap, entreprenör och entreprenöriellt – finns det begrepp som använts mer de senaste åren? Mia Hellström, Men Mia!, tycker dessa ord börjar likna myndighetsfloskler. Men vad är det då dessa ord representerar?

För mig är entreprenörskap någonting helt fantastiskt. Människor som lever rövare, härjar runt och utmanar normer är bra skit alltså. Däremot tycker jag att allt snack om entreprenörskap är som ett stort floskelfält, inom vilket alla säger i princip samma sak. Det känns inte så entreprenöriellt, som det så fint heter nu för tin. Det har snarare växt fram en entreprenörsnorm.

– Halleluja! Praise the entrepreneurship!, skallar ropen genom tillväxtprogram, strategier och insatser som ska främja, gynna, motivera, inspirera och så vidare i all oändlighet och till slut leda fram till tillväxt.

*Gäsp* Var är kärringarna och gubbarna mot strömmen? För egentligen vet alla att företagande, entreprenörskap och livet i sig knappast är någon floskel. Nope it is the true thing. Verkligheten.

För några år sedan höll jag nästan på att bli utbränd av att skriva floskler om entreprenörskap och eftersom samma floskler används än idag så kan jag väl tycka att jag har gjort mitt. Jag hade skitkul och tjänade fina öronmärkta EU-pengar. Ingen större skada skedd, men det känns verkligen som om det är dags att svära lite i kyrkan.

Att svära är enkelt, men det handlar så klart om att göra det på rätt sätt. Det skulle vara väldigt uppfriskande om någon sa någonting nytt och rörde om lite i entreprenörskapsgrytan. Den börjar kännas trött och tappar sin trovärdighet. Jag ytterst skeptisk till att vi kan bygga långsiktig välfärd på tomma ord.

Jag och några av mina vänner brukar ibland säga saker som ”Det är vi – entreprenörerna – som ska rädda den svenska välfärden”. Sen skrattar vi och tar en kaka till. Inte för att vi tycker att vi är bättre än någon annan, utan för att vi inte på något sätt kan förlika oss och våra liv med den där meningen. Ändå är vi i allra högsta grad sådana som ständigt engagerar oss, utvecklar, tänker nytt, gör nytta och inspirerar andra.

Några av oss har varit/är egenföretagare, andra pluggar eller är anställda. Det är toppar, dalar, käftsmällar, plattfall, flyga högt, glädje och kris om vartannat, vilket är något som alla coola förebilder som finns sällan berättar om. Efter ett tag, när man smugit runt i kulisserna, lärt känna folk och hört deras riktiga historier förstår man.

JAG ÄR INTE ENSAM! En gnutta äkthet och ärlighet ger mer inspiration och motivation än en miljon taffliga myndighetsfloskler. Framförallt är det trovärdigt.

Nåväl. Personligen har jag haft min svajigaste höst någonsin. Jag blev uttråkad, apatisk, lätt deprimerad och extremt olönsam så det var helt enkelt dags för någonting nytt. Företaget lades ner och arbetslösheten blev min verklighet för första gången någonsin. Jag har dessutom varit fattig som en råtta eftersom a-kassan dröjde tre månader. Bara det var en utmaning. Hur fan gör man liksom?

Men framför allt har jag insett att jag är en välbevarad, ung, barnslig oanpassningsbar och humoristisk 30-åring. Det är jäkligt mycket glädje i livet helt enkelt, vilket är en bra språngbräda uppåt, framåt eller åt sidan. Jag är fortfarande lite osäker på åt vilket håll det bär, men jag kan komma hur långt som helst. Entreprenör? Tja, kanske… Men beskriv mig för guds skull inte med en floskel!

/Mia Hellström
Men Mia!

Det Mia Hellström är mest stolt över i sin CV är kursen i Stand Up Comedy, som hon genomförde i november. I jämförelse finner hon sina traditionella utbildningar och meriter något dassiga, men väldigt bra att ha. Just nu är hon en arbetssökande vildhäst, som kombinerar affärsutveckling/timme med att dagdrömma, författa Stand Up Comedy-manus och få det fantastiska livet att gå ihop. Släpp ut henne i skogen i ett par löparskor, ställ henne på en scen framför en stor publik eller bjud henne på choklad och hon förblir hög i flera timmar.

I sin blogg Men Mia! finns hon på riktigt – ärlig, avskalad, men väldigt sällan naken – precis varje dag.