Sara Öhman

Jag glömde en sak – en viktig punkt i diskussionen om ”Unga, nätverk och sociala medier” den här veckan. Internet, sociala medier i all ära – men snacka räcker inte. Absolut inte för oss unga. En aktivitet på nätet måste ha en motaktivtet i verkligheten. Vi måste ju ha något att snacka om också.

”Teknik i all ära, men det är den som kommunicerar som avgör – framgång eller ej.” sa Mia, och hon har rätt. Jag tvivlar på att den som inte är duktig på att nätverka i verkligheten är duktig på att skapa nätverk genom sociala medier. Det krävs en insikt, en förståelse för människor. Det krävs initiativ och en vilja i att utvecklas.

Däremot tror jag att aktivitet på nätet kan utveckla vårt verkliga sociala liv. Genom att ha en plats att uttrycka sina tankar och diskutera sina intressen, likt min gästbloggare Ludwig gör i hans blogg, skapas mod att uttala sin åsikt på samma sätt i andra sociala sammanhang.

Vi unga kanske ser nätet som en möjlighet att skapa oss den identitet vi önskar; modevetare, tekniknörd eller entreprenör. Ett personligt varumärke är av stor vikt i konkurrensen – men det betyder inget om du inte kan omsätta det utanför nätet.

Den här bloggen är en konsekvens av mitt verkliga liv där projekt, aktiviteter och studier genererar mycket tankar. Genom att dela dessa i min blogg får jag mer ut av dem – skrivandet ger mig ett syfte att reflektera, jag kan koppla samma aktiviteterna och sprida dem. Jag ger dem mening och sammanhang.

Sociala medierna ger inte oss unga en genväg till en perfekt värld – men verktygen ger oss möjligheten att bygga nätverk där kunskap och insikter från vår vardag kan utvecklas.

Dock frågar jag mig ofta; Vad är verklighet och vad är inte verklighet?

Bonusinlägg.