Innan jag klev in i yrkeslivet hade jag ingen aning om hur vuxna människor fungerar gentemot varandra. Skulle inte vilja påstå att jag är förvånad, jag antar att smutskastning och konspirationsteorier hör till förändringsprocesser. När oro för leverans och ovisshet om framtiden hägrar tänker vi inte lika klart som vi brukar.
…men det gör mig lite upprörd.
Andras val av agerande ska inte få påverka mig, och min tro har varit att min öppenhet, objektivitet och självständighet ska bidra till att jag lämnas opåverkad. Nu börjar jag oroa mig för att detta ska långsiktig inverkan på mitt yrkesliv. Det senaste halvåret har jag vid återupprepade tillfällen funnit mig omgiven av konflikter, och trots att jag vägrat ta ställning och pratat öppet med inbladade parter om vad som pågått är jag ständigt rädd för att bli beskylld (från båda sidor) att ha tagit ställning i de konflikter som är betydligt mer omfattande i dessa individers huvud än i verkligheten. Det är påfrestande.
Mitt Manifest
Så länge det är oundvikligt kommer jag blunda för dessa fenomen av smutskastning och konspirationsteorier. Jag låter de jag tidigare har sett upp göra vad de anser rätt, medan jag agerar efter de värden jag vill bygga mitt yrkesliv kring – kvalitet och öppenhet med kunder, samarbetspartners och kollegor. Ändras förutsättningarna till den grad att jag inte längre kan stå för eller påverka vad jag leverar till kunden kommer jag (och har) att röra mig vidare.
Jag kan inte ljuga. Och jag tänker kämpa för ändra detta i min kollegiegeneration. Jag tänker definitivt inte välja bort vänner, och arbetsgivare med tillhörande kunder, för att inte bli ”misstänkt”. My way or the highway. Jag tänker fokusera på att jobba, och inte låta konflikterna störa.
Vill sedan andra skjuta sig själva i foten i krigandet – Varsågod. Ge mig försprång.
Fellow Rookies:
Hur gör ni för att inte bli indragna i andras konflikter?
Clowns to the left of me, jokers to the right..
…eller som Edwin skulle säga – ”War, what is it good for?