Sara Öhman

I halva mitt liv har jag varit bitter över att inte bo i Stockholm, och då har jag ändå bott i huvudstaden i nio år. Jag har fantiserat om vad jag skulle göra och hur jag skulle vara om jag bodde där, jag har sett det framför mig. Nu ska jag flytta dit och få uppleva det jag velat. Träffa intressanta människor, kunna handla specialiteter till hälsodrycker och maträtter, klä mig hur jag vill och ha en mängd med häftiga aktiviteter att välja mellan. Framförallt – ha ett spännande och utmanande jobb!

Men mitt sinne är tvetydig. Trots att jag ofta fått höra att jag inte passar i en mindre stad är jag en samhälls-/landsbygdsentreprenör som istället för att som andra handla ”eco-friendly” gärna handlar ”anti urbaniserings-friendly” samt förskräcks av att majoriteten av Sveriges främsta kompetens är centrerat i en stad. Jag tror jag bott för länge på landsbygden och mina förutfattade meningar därför är många.

Min främsta förskräckelse rör Stockholmarnas trångssynthet och ovilja att se utanför stadsgränsen. Jag pratade exempelvis med en bekant som var helt omedveten om de innovationssystem som finns i samhället för att stödja näringslivet, och då är denne ändå mycket intresserad av företagande och entreprenörksap. För att inte tala om alla gånger jag hört ”Jahaaa, Borlänge!” – Eh nej, Bollnäs. Min uppfattning är även att de flesta stockholmarna lever i sin egna ankdamm. Hur stor staden än är och hur många människor som än finns i staden verkar den egna kretsen bestå av den mentala eliten hos de flesta.

Förändring är inget som skrämmer mig. Nej, jag snarare är beroende av det. Dock kommer denna flytt innebära en total förändring av min livsstil. Det är inget konstigt för mig att jobba 16h/dag, även på helger, dock är skillnaden att jag inte kommer kunna bestämma själv över min tid. Jag har aldrig haft längre än 5 minuter till jobb/skola/träning/mataffär. Nu har jag 45 minuter till jobbet och möjligheterna till att hitta ett träningsställe utan att bli ruinerad  verkar mycket små. Jag tycker om att leva billigt, laga och äta min egna mat. Under mina två test-veckor i Stockholm kunde jag tillsist inte trycka i mig mer ute-mat.

Jag älskar drivna människor med ett genuint leende och jag tvivlar inte på att dessa finns att finna även i Stockholm. Jag hoppas på att få omge mig med dessa. Med ovanstående sagt måste jag säga att det bubblar i mig av längtan. Jag väntar på att bli bevisad att ha fel i många avseenden, lära nytt och träffa många nya människor. Jag vill bli bäst på det jag avser att uträtta i Stockholm och jag vill utveckla nya egenskaper. Jag förväntar mig att uppleva de Stockholms-känslor Lars Winnerbäck förmedlar i sina låtar.

Framförallt vill jag träffa dig, så hör av dig!

(Men har någon tips på träningsmöjligheter blir jag överlycklig)