Jag älskar Internet!

(Jag är ny i hela ”demokratiska webben”, FRA, Piratpartiet och tralala-tjosan. Därför säger jag det på mitt sätt.)

Välkommen tillbaka från semestern! Skönt att vara tillbaka online eller har sommaren fått dig att uppskatta andra saker i livet och istället säga ”What’s the point?” Jag var just påväg att avvyttra ”Vilket slöseri med tid!” när aktiviteten i mina virtuella kanaler kom åter. I samband med ett utvilat sinne, sommardistans och inledande diskussioner med mina ”webb-kompisar” kom suget mig åter och jag ingavs återigen känslan; Jag älskar Internet!

Min kärlek för Internet kändes extra stark imorse då jag såg på Nyhetsmorgon. Först ut var Jan Björklund om att anledningen till att förbjuda burka etc i undervisningen är att man ska se varandra i klassrummet, som om det skulle hjälpa oss att se varandra samt förstå, acceptera vilka vi är för meningsfullt lärande? Jag förfärades. Nästa punkt var diskussion kring jantelagens varaktighet och skryt genom Internet med det växande användandet av kanaler som Facebook med Sofia Mirjamsdotter och en gråmulen etnograf, något som även Ludwig Jonsson berörde igår. Som alltid var diskussionen i TV soffan lite av slaget ”Är detta verkligen bra?” medan jag inom mig kände ”Vilken underbar möjlighet det är att kunna skryta!”

Skryt är fult om vi bestämmer att det är det, men hur mycket bättre vore det inte om vi uppmuntrade varandra att skryta, göra bra saker och vara lyckliga? Så att vi medan Jan Björklund talar om hur vi ska se varandra (utan att SE varandra) kan vara oss själva på internet – Skryta, stötta, vara ärliga och framförallt acceptera. (Nu kommer detta från tjejen med årets ego-sida, fyra bloggar och välfyllda facebook och twitter flöden, min åsikt kanske därför inte är svår att lista ut.) Jag tycker att alla ska blogga och twittra – det är vad jag uppmuntrar alla jag möter. Du behöver inte vara bäst på det, tvärtom, du ska göra det för att det är roligt. Framförallt: Jag tror många likt mig gillar att läsa om vad vänner bekanta och främlingar har för sig. När de tränar, skaffar barn, vinner nya spännande uppdrag eller söker motivation för stort och smått.

Innan jag hade en blogg var jag en såndär dryg jävel som skickade in insändare till debattsidan i lokaltidningen. Med detta lyckades jag reta upp några stofiler i näringslivet, men med bloggen har jag träffat (och träffar) inte bara de som jag försöker skapa diskussion med/mot utan även de som tänker likt mig, människor som ger mig idéer, uppmuntran och tips på hur jag kan ta mig vidare. Det är vad som motiverar mig.

Det kan inte sägas nog många gånger att Internet handlar om relationer precis som livet offline, inom vilket samma sociala och etiska regler gäller – med andra ord sunt förnuft. I diskussionen på Nyhetsmorgon nämndes även möjligheten till kommentera det så kallade skrytet på exemepelvis facebook och jag tycker möjligheterna att kommentera statusuppdateringar, länkar och blogginlägg är guld värt, inte bara för nätverkandet och diskussionen utan även för upprätthållandet av offline-relationer. Särskilt påtagligt upplever jag detta då jag är ”hemma” i Bollnäs, vilket jag är väldigt sällan. Jag kan lova att jag inte lyckats hålla kvar mina Bollnäs-vänner om det inte varit för facebook.

Med risk för att låta väl idealistisk: Kan vi börja acceptera online kanske vi kan öka acceptansen offline.