Sara Öhman

Nu ska jag ge mig in i politiken: Jag har de absolut lägsta tankar man kan ha om människor som ens funderar på att stödja Sverige Demokraterna. Vad i hela friden är det för samhälle vi lever i när sådanahär åsikter ens lyckas skapa en minsta lilla följeskara som ger dem medialt utrymme och gör dess existens nästan accepterad?!

Jag mår illa. Ta oss 40år tillbaka i utvecklingen bara, skäms på er medborgare!

Man kan fråga sig varför partier som detta växer fram och kan bli så stora? Det är klart att det finns ett stort missnöje i vårt samhälle eftersom det finns en längtan efter ”frälsaren” som ska lösa alla problem, därför väljer man att tro på den som talar till den ”vanliga medborgaren”.

Jag brukar normalt se det som positivt att små motståndare med flippade ideologier dyker upp eftersom de rör till det, skapar debatt och får utveckling att ske. (Typ som Anna Anka i jämställdhetsdebatten) I min hemstad Bollnäs startades denna höst en friskola på högstadienivå vars följd var att de mest uppskattade lärarna lämnade den kommunala högstadieskolan, något som upprörde många. När jag var på besök tidigare i år fick jag frågan ”Vad tycker du om det här? Det är ju skandal!”. Mitt svar löd ”Det här tyder ju på att den gamla högstadieskolan inte är OK och måste utvecklas, något den med konkurrens säkerligen kommer att göra. Jag tycker det är bra.”. (Det krävs ingen Einstein för att räkna ut) Detta skulle kunna vara gällande i det här fallet, politiken måste förbättras av den växande konkurrensen, men nej. Det här är farligt.

Det finns en alldeles för stor okunskap som är förenat med missnöje i vårt avlånga land. Alla letar någon att skylla på, alla söker det enkla sättet att snabbt lösa problemen. Vi befinner oss i en kristid precis som Tyskland efter första världskriget… och vad hände sen? Nej, det här är inte OK. Jag hoppas Sveriges politiker lyssnar till vad dessa *host*idioter*host* säger för att de med stor kunskap ska kunna möta deras argument, istället för att ignorera och kasta dynga på dem.