Vi fortsätter på veckans tema ”Studier och Entreprenörskap”. Efter Ervins eminenta bidrag igår kommer här ett gästinlägg med en annan attityd. Alexander Tatidis och Nils-Petter Nilsson driver tillsammans med Anna Fransson driver TASK Consulting. Och JA, de föreläser på söndagens föreläsning.
Du som inte uppskattar ironi, eller som på annat sätt har svårt för begreppet humor och när allvar blandas med lättsamhet bör sluta läsa nu. Du som inte är akademiker kan fortsätta utan risk.
Att läsa på ett universitet är lite som att bli belagd med fotboja, fast frivilligt. Du sitter inte helt inlåst som i ett fängelse, eftersom att lärarna (själva kallar de sig gärna för forskare, professorer eller något annat akademiskt besprutat ord som egentligen betyder härskare) helgarderat sig genom att vid upprepade tillfällen skrika ut att ”ni får skriva om vad ni vill”. När man sedan som student faktiskt väljer att skriva om ”vad man vill” så slängs den akademiska pekpinnen upp farligt nära ens eget ansikte.
Att starta och driva ett eget företag kan med samma liknelse jämföras med att som fånge få fri tillgång till rastgården på anstalten. Du får i princip göra vad du vill så länge du inte försöker bryta mot, eller gräva dig ut under väggen av, de lagar som fångvaktare Statsmakten Svea Rike byggt som en mur runt företagarnas Sverige. Eller. Du skall i alla fall inte åka dit om du nu väldigt gärna vill bryta mot lagen (då har du förmodligen High Chaparalls Big Bengt som en bra förebild). Du kan också heta Bert Karlsson, varpå det är allmänt accepterat att du gör precis vad fan som faller dig in just den dagen.
Vi har istället valt att starta företag samtidigt som vi studerar. Smart va?! Efter snart tre år med fotboja på rastgården Kronobergsanstalten HB (läs: Linnéuniversitetet a.k.a Växjö Universitet a.k.a Kalmar Universitet eller allt samtidigt) kan vi påstå att kombinationen företag och heltidsstudier gärna blir rätt snurrig. Detta gör i nio fall av tio ingenting eftersom att vi ”gör ju det vi tycker är roligt”. Problematiken med att skriva tre papers, läsa en metodkurs och planera en c-uppsats i kombination med göra ”det man tycker är roligt”, blir inte roligare ändå. Vän av ordning kommer här hävda att vi faktiskt får skylla oss själva eftersom att vi ju ändå VALT att studera, och VALT att starta företag av egen fri vilja. Och det må förvisso vara sant. Men det argumentet faller ungefär lika platt som att hävda att det är mitt fel när bilen inte startar för att batteriet är dåligt när det är åttio minusgrader ute (försök förklara det för chefen, eller försäkringsbolaget).
Vad är då poängen med allt detta? Varför utsätter vi oss för detta trots att situationen ser ut som den gör? Jo, kära barn. Eftersom att vi som företagare förmodligen (ett antagande från min sida) i slutändan kommer tjäna mer på vårt företagande än vad Ulla och Kalle från ekonomiprogrammet kommer göra som kassör respektive revisor på den lokala frisersalongen (vafalls, ett påhopp? Ja, du läste rätt. Det är det fina med att skriva en egen text på någon annans Blogg). Och eftersom att studierna faktiskt tar slut så småningom. Och eftersom att vi i Sverige faktiskt betalar skatt så att vi som vill skall kunna driva ett företag utan att behöva oroa oss för våra inkomster den första tiden (tack CSN, och mamma och pappa och alla andra som betalar för det).
Givetvis betalar vi ju tillbaka dessa pengar så småningom, men det kallas att skjuta sina kostnader på framtiden, ekonomer kallar detta för periodisering, alternativt kreativ bokföring (se redovisningsteori för närmare beskrivning). Samtidigt så får vi också en sådan där bra chans att kombinera ”det teoretiska med det praktiska” som alla lärare (läs: härskarna presenterade för några rader sedan) blir så där kissnödiga av att påpeka. Vi får helt enkelt ut lite mer av de ungefär 200 000 i studieskulder som vi drar på oss under våra tre år på anstalt.
En annan fin sak med just vårt företagande är att vi dessutom får göra något som gynnar andra, nämligen att hitta arbete till andra studenter, vi blir alltså the good guys. Trots att vi bara gör detta för att tjäna pengar. Att andra blir glada och också tjänar pengar är mer… ett nödvändigt ont?! Vissa kallar det samhällsentreprenörskap, vi ser det kanske lite mer som Robin Hood-kapitalism.
Sanningen är den att det ligger mycket självförverkligande i det vi gör. Det vore dumt att kalla det något annat. Det är väll bara Ingvar Kamprad som fortfarande kommer undan på att låtsas ha annat än pengar som det primära syftet med företagande (det hade jag också kunnat påstå om jag hade 200 miljarder). Det finns få saker som kan mäta sig med att se sitt eget företag växa baserat på egna insatser, att all tid man lägger ner faktiskt resulterar i något, något som inte är 97 sidor akademisk text om vad någon annan gjort och skrivit ytterligare 300 sidor om i en bok. Det känns helt enkelt bra att kunna skapa något eget och tjäna sig en slant på det. Samtidigt som att det känns bra att veta att andra också haft nytta av det. Vad som är meningen med studierna är fortfarande oklart.
Kan vi komma tillbaka på det ämnet? Skall ta ett varv till runt rastgården så får vi se.
Hasta luego:
Intern Q1267 Tatidis och Intern P9624 Nilsson
Ett svar till “Intern Q1267 Tatidis och Intern P9624 Nilsson”
[…] Det var med stor uppskattning och en hel del skratt som jag läste Alexander och Nils-Petters inlägg i morse samtidigt som jag, stressad som alltid, slängde i mig en tallrik fil. Ändå vill jag börja med att motsätta mig dem till viss del. Jag är medveten om hyckleriet kring studiers frihet och min motsättning beror inte alls på att jag är någon som “…inte uppskattar ironi, eller som på annat sätt har svårt för begreppet humor…”. Tvärt om, jag rent av njuter av deras cynism och de återkommande gliringarna kring allt vad högre studier innebär. Vad jag däremot ytterligare vill belysa är att studenttiden och studier i sig inte nödvändigtvis är begränsande utan kan öppna många dörrar för en blivande entreprenör och att de har gjort det för mig. […]