Sara Öhman

Innan min träning igår stod några nya studenter och diskuterade Växjö och dess innehåll. Jag kände den känsla jag hade när jag kom hit med min stora väska alldeles ensam efter att ha rest 70mil. Jag kände inte en människa söder om stockholm. Allt var nytt.

Jag försöker minnas hur jag såg på Universitetsstudier under gymnasiet – för det första visste jag inte skillnaden på högskola och universitet. Det var avlägset, något jobbigt och svårt. Nu är jag nästan klar. Denna morgon började jag med att logga in på Ladok för att se om betyget på min senaste rapport kommit in. Listan av klarade moment var lång. Vad fort det gått. Det är inte mycket kvar nu – två paper, en metodbegreppstenta och en kandidatuppsats. 150hp/180hp.

Störst inverkan på mina tankar de senaste dagarna har två nya bekantskaper haft; Therese och Adrian. Therese som läst ett halvår på den utbildning jag snart är klar med. Jag känner igen hennes tankar, hennes driv och hur det lyser om henne när hon berättar om hur mycket hon tycker om utbildningen, fylld av förhoppningar. Adrian funderar på att börja utbildningen och har förhoppningar om att EBD is the shit. (Han gästbloggar här senare i veckan) Valet av att börja plugga är relativt stort, du ska ändå investera en hel del pengar och tid i det, flytta och byta livsstil. Jag ser dessa två och hur perfekta de båda är för EBD, de har precis den glöden jag har haft under min utbildning. Med rätt person på rätt plats kan under ske och jag hoppas de får finna sin plats.

Även Vikoria, som är i årskullen under mig, känner jag igen mig själv i. Under årskurs två har hon gått från tanke till handling och sveper nu som en västrukturerad tornado fram och skapar förändring, om än mest hos sig själv. Jag minns hur det kändes när lampan tändes och jag vann inte bara förtroende hos mig själv utan även hos andra.

Dessa tre gör att jag mår bra i magen, resan är densamma. Jag vet att det kommer gå bra och ser hur jag har förändrats under tre år på Universitetet.

Den utveckling som har skett hos mig är otrolig. Från att ha börjat här som en liten förvirrad blondin med ambitioner till att nu vara en självsäker och medveten ung kvinna. När jag träder in i ett rum vågar jag förlita mig på min kompetens och mina tankar. Jag borde skriva en bok om hur man lyckas med sina studier, eller tar sig igenom sina studier, men egentligen handlar det bara om två saker; Passion och nyfikenhet. Jag har haft passion för det jag läst därför har det varit lätt att lära, ta initiativ och lösa problem.

Igår ville jag hoppa av, ta ett brejk. Idag med lite perspektiv är läget helt annorlunda.

Det var slutet på förra veckans tema ”Studier och Entreprenörskap”, nästa vecka väntar ”Ung företagsamhet” – Vad jag alltid brunnit för. Anledningen till förra veckans tema var den föreläsning vi hade igår på Öppet Hus av Linnéuniversitetet. Det var mycket rök utan eld.