Kategori: Egen tid

Idag fyller mamma Karin år – därför tycker jag vi önskar henne ett stort GRATTIS!

Tyvärr kan jag för första gången på 23 år inte fira min mamma idag eftersom jag 70 mil bort ska ägna mig åt föreläsning kvalitativa forskningsmetoder (9-12), datalabb i SPSS (13-15) och rapportskrivande om nätverksstrukturer och innovationsprocesser (15-20) Vanliga studenter klagar på när de har uppgifter i en kurs som överlappar varandra. Vi har tre kurser som överlappar varandra under två veckor.

Kulturkrock är vad vi upplevt när vi för första gången på 2,5 år inom akademin får uppleva traditionella studier. Kursen företagsekonomiska forskningsmetoder kom som en chock. Tillsammans med 150 st andra studenter skulle vi fria EBD-själar låsas in i en stor föreläsningssal 12 timmar i veckan, det är tydligen en normal-dos föreläsningstimmar. På dessa föreläsningar går föreläsaren sedan systematiskt igenom sida för sida i kurslitteraturen samtidigt som vi får instruktioner i hur man läser en bok. De andra studenterna sitter förberedda med föreläsningsbilder, dessa har ju legat ute på studentportalen sedan en vecka tidigare. Vi förfäras över att behöva skriva vår första tenta på 1,5 år – de andra studenterna förfäras av att behöva skriva ett PM som ska vara 10 sidor och skrivas i en grupp om fyra personer.

Så, detta är vad de andra studenterna sysslat med när vi bedrivit mini-forskning på våra företag då vi med begränsade instruktioner eftersökt teorier och med dessa försökt tyda verkligheten. Redan en vecka in i utbildningen blev vi utskickade i verkligheten för att hitta företag att sälja in våra konsulttjänster till – eftersom vi två veckor senare skulle lämna in vår första rapport. Jag vet inte vad som är bäst.

Detta inträffade alltså just när jag i olika möten för potentiell samverkan i framtiden fick påminna mig om att ”Just ja, jag är heltidsstudent också” då jag berättade om vad jag sysslade med. Dessutom håller vi som sagt på med en rapport som ännu ej är inlämnad, vilken vi får arbeta med på raster och helger, samtidigt som vi påbörjar arbetet med kandidatuppsatsen. Men vi hänger inte läpp.

…och jag har ju jobb och andra uppdrag också

Fysisk styrka är psykisk styrka är ett av mina ledord.Jag tror på fullaste allvar att om jag inte hade träningslokalen att gå till om kvällarna så skulle jag inte orka jobba så mycket som jag gör. I träningslokalen får jag dampa loss alla händelser och all press jag haft i bakhuvudet under dagen. Flåsa, pressa lite till, för att sedan gå hem och slappna av.

En god hälsa får dig att orka mer, att äta regelbundet (eller i mitt fall hela tiden eftersom jag älskar mat) är så oerhört viktigt för att du ska vara skärpt och orka. Likt alla andra ”duktiga tjejer” drabbade magkatarren mig med besked i gymnasiet, något som kommer åter då och då. Men så länge jag äter rätt och tränar regelbundet så håller den sig borta. Ni som är drabbade vet hur underbart det är att vara fri detta otäcka monster i magen.

Förövrigt har jag just upptäckt pilates och jag tror på fullaste allvar att det kan rädda liv. Jag har aldrig haft ro med yoga eller liknande, men jag är nu frälst av pilatesen som både är effektiv styrketräning samtidigt som den är avkopplande. Andas in, andas ut.

Ni undrar var jag får min glädje och energi ifrån, detta är svaret.

Den här veckan fick bloggen ta semester, något annat var helt omöjligt. Jag har arbetat en hel del med Entreprenörsjakten vilket inneburit möten med många intessanta människor och planering. Även en deadline på en rapport har spikats vilken försvårades med många goda skratt i min nya gruppkonstellation.

Intensiva veckor väntar. Men vet ni vad? Jag gör precis det jag alltid längtat efter. Varje dag har jag möjligheten att tala med inflytelserika människor om kraften hos unga människor samt tala om för mina jämnåriga varför att göra något av sin kapacitet is the shit. Troligtvis hade jag inte kunnat göra vad jag gör någon annan tid än just nu.

Som Go Enterprise-tjejerna Julia och Lisa säger: ”Vi vill att fler ska få uppleva samma sak som vi upplever varje dag – glädjen i att göra det man brinner för.”

Det här med arbete, vad är det? Vad är egentligen ett jobb? Jag jobbar aldrig och alltid. Jag får höra att det är så det är att vara en entreprenör. (Vilket jag ännu inte ser mig som, btw.) Allt jag gör, även om jag är student eller jobbar med den ena eller andra organisationen, flyter ihop med min tillvaro och fritid. Många undrar hur jag hinner, men jag hinner alltid. Jag kan inte förklara fenomenet bättre en Entreprenörsjakten-Gustaf så läs hans inlägg ”Superzappare och Gigonomics”

När jag funderar varför jag aldrig känt det betungande att jobba slår det mig: Jag har aldrig haft ett jobb där jag inte haft fria händer. Mitt första riktiga sommarjobb hade jag när jag var 16år, jag jobbade som telefonist på ett företag som hade hand om kommunväxeln och en rad företags telefonpassning. Där satte de mig på en stol och sa ”Varsågod Sara, detta lär du dig snabbt – nu går vi på semester” och aldrig hade servicen varit så bra på det stället. Därefter har det fortsatt, ingen har någonsin talat om för mig vad jag måste göra. Jag upplever detta vara lite farligt, även om dessa arbeten har utvecklat mig har jag aldrig varit styrd och så bra tror jag inte de flesta har de i arbetslivet. Jag njuter av att älska att jobba så länge jag kan.

Är man ung som jag får man många goda råd. Det bästa jag fått på den senaste tiden är ”Du ska omge dig av människor som vill se dig framgångsrik.” Det är en känsla du får ganska snabbt när du arbetar med människor. Några är de som rynkar på näsan och ger dig axeln men många är även de som du upplever vara som du. Dessa människor är helt underbara att träffa.

När det känns tungt lever jag med dessa kommentarer i åtanke vilka jag fått den senaste veckan:
”Hoppas du stannar här, det behövs människor som du”
”Det är skönt att det finns eldsjälar som Sara”
”Helt otrolig tjej med ett driv som en jaguar.”

På twitter kan ni alltid följa vad jag gör. Följer ni mig inte redan kan lägger ni till saraohman. Andra trevliga unga människor jag tror ni skulle gilla att följa är:
@ViktoriaLarsson
@AdrianSwartz
@LudwigJonsson
@dileno
@thisistherese
@frejansson
@RehnRebecca
@MarkusWelin
@guff_se
@navidmodiri
@johannes_hansen
@ViktorNord
@AnnelieNaes

..och jag erkänner, jag har saknat att blogga. Vet ni hur underbart det är att blogga? (Även om interaktiviteten med kommentarer är få.)

Idag är jag en plutt, en naiv plutt med ångest. Jag valde nämligen att avstå en drömuppsats idag. ”Entreprenörskap på liv och död” med en två månaders resa till det fantastiska utvecklingslandet Rwanda, och en riktigt grym uppdragsgivare.

Beslut svider.

Projektet kom till mig av den slump jag inte tror på för några veckor sedan lät helt fantastiskt. Men det är mycket som är fantastiskt i mitt liv just nu, och jag är egentligen bara en liten plutt. Snöbollen är i rullning, projekten hopar sig på hemmaplan och vissa är riktigt intressanta. Det gjorde lite ont i mig att besluta mig att inte ta vara på den här chansen. Vad som ekade i huvet vad ”Du är en tönt som alla andra, en trygghetsnarkoman” Lilla fröken svensk, nu vill det till att jag gör något av den här våren med.

Älskade läsare, alla 200 älskade personer som följer mig.
Nu behöver jag er hjälp. Nu vill jag att ni bevisar att jag lyckats inspirera er till kreativitet, idérikedom och analytiskt tänkande. Jag behöver den mest nytänkande problemställningen och de häftigaste studieobjekten till min uppsats.
Ämnet: Företagsekonomi, affärsutveckling, entreprenörskap.

Fröken duktig kan aldrig säga nej, det är inte rätt. Därför är veckans tema ”Fröken Duktig” vilket inkluderar pluttisnutt (läs: kvinnligt) företagande, systerskap och förebilder.